Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stens gästkammare. Herren välsigne de redliga
människorna, som utövade detta barmhärtighetsverk — om jag
kände dem, och de behövde det, skulle jag giva dem en
tia var!»
»Gud bevars, pappa», utbrast Fanny, »hur kan pappa på
ett sådant sätt fröjda sig över en fiendes olycka!»
»Vad, är du tokig, skulle jag icke fröjda mig över att
den uslingen, den räven nu är urståndsatt att snoka upp
stunden, då .vi skola ha hem packorna från Mossholmen!
Vet du väl vad det blir av, om han här gör nytt beslag?
Du känner icke rätt lagen, du, men jag känner den!»
»Vad menar pappa?»
»J°> Ja& menar helt enkelt, att om vi icke vore säkra att
få packorna hit och åter härifrån lika lyckligt som du fick
dem till holmen, så hur hårt det slaget än varit, hade det
dock kunnat anses som en lycka, ifall de följt med vinet
och konjaken, ty om smuggelgods efter gårdagen anträffas
hos mig, kostar det mer än pengar... men det har ingen
nöd, platt ingen nöd: han ligger nu Gud ske lov där han
ligger!»
»Vad i Guds namn», frågade Fanny bleknande, »kunde
det då kosta mer än penningar?»
»Ja jo — men bliv icke rädd nu, ty det kommer ej i
fråga... Ser du, i salig Petters Grans tid blev jag en
gång dömd för smuggleri att böta varans halva värde. För
vad som kneps i går, vilket var andra beslaget i mitt hus,
blir min plikt varans hela värde, men sker ännu ett beslag,
då måste jag böta icke blott dubbla värdet, utan jag mister
därtill mina handelsrättigheter.»
»Pappa ordentligt skrämmer mig! På det sättet, i stället
för att ha gjort pappa en tjänst, såsom jag glatt mig åt,
blir jag kanske skulden till den djupaste olycka. O, det
osaliga lurendrejeriet!»
»Men, Fanny, vart tar nu ditt mod och förstånd vägen?
Du, mitt barn, som plär ha klokhet för tio kvinnor, vet du
ingenting bättre än att klaga, då lyckan springer oss rakt
i famnen!»
»Ack, om jag låtit alltsammans vara!» fortfor Fanny,
som, vid föreställningen att bli skuld till sin fars
fullkomliga ruin, för första gången kände sig nästan modlös.
»Jag säger tvärt om, min flicka: du har ju räddat
mig... Men hör nu hur vi skola ställa till för att icke
förlora den ringaste tid.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
