Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LIII.
Omkring en timme efter det jaktlöjtnantens båt glidit
förbi udden äv Mossholmen, nalkades under knappt hörbara
årslag en annan. Det var Fannys.
Redan länge hade faderns signal, de tvenne ljusen i
vänstra vindskammarfönstret, för Fanny tillkännagivit, att
vägen vore fri. Och då nu varken hon eller karlarna,
oaktat de till ytterlighet anlitade både hörsel- och synorganer,
förnummo något misstänkt, beslöts landningen.
Ännu en gång, innan stenarna bortvältades, såg hon med
beklämt hjärta bortåt sin fars hus. Ljusens klara låga,
som vittnade, att de flitigt sköttes, tillvinkade henne att tro,
hoppas och skynda, och ändå dröjde hon i obeslutsam
spänning. Var gång hon ville giva karlarna tillsägelse att börja
arbetet, återhölls hon av en inre orolig aning, av en
förfärlig, allt högre tilltagande ångest. Otn hela saken
misslyckades, stode ju så mycket på spel! I trots av alla
lyckliga förebud skulle hon ännu, blott det icke. gjort hennes
far en så obotlig sorg, hava velat åt havets botten förtro
skulden till så stora bekymmer.
»Mamsell lilla», utlät sig Berndt med en röst, som
tillkännagav, att de sölat tillräckligt, ja alldeles över hövan,
»jag tror, att vi nu få ta i håll med göromålen, ty varken
kan det vara hälsosamt för mamsell att stå här i kölden
eller kan det vara nyttigt för patron, att båten så länge blir
liggande kvar här: om någon fore förbi, så skulle det se
misstänkt ut.»
Fanny vände sitt bleka ansikte från Strandsidan till
hålan, där godset förvarades. »Så tag upp det då!» sade
hon, men vid denna befallning kunde hon ej kväva en djup
suck.
Karlarna satte arbetet i rörelse. Och en kvarts timme
senaré voro säckarna i båten, vilken nu styrde raskt mot
hemmet.
Det låg en dyster och hemsk färg över den nattliga
hösttävlan.
Sjöns grågröna vågor vältrade sig sömniga fram och
åter, i entonig, släpande takt förkunnande, att de togo sig
ett slags vila efter den sista fejden med stormen. De små
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
