Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Å:
/lyckligaste tur, åter på Göteborgs redd, och medan det
där sin vintersömn, hastade han till Johannisskäret för
^ÄteÄLåjälv övervintra hos sin far.
Helgenäs ville han ännu icke besöka: det skulle
smärtsammare än allt annat hava upprivit hans sår... »de blöda
nog ändå!» skrev han till Henning, som i sina brev
uppmanade honom att komma och överse alla de förbättringar,
han trott vara nödiga.
Men icke var Henning, där han nu med sin lilla
friherrinna levde ståtligt på det alltid avundade Helgenäs, den
som särdeles sörjde för det Georg icke kom, i synnerhet
sedan han blivit i tillfälle att i ett nytt brev utgjuta sin
och Vendelas tacksamhet för »de alltför dyrbara och
magnifika» presenter som de mottagit från sin frånvarande
»broderlige vän...» »Jag vet tyvärr», hette det vidare,
»att jag är helt och hållet oförtjänt av så mycken artighet.
Men j ag vågar dock hysa den förhoppningen, att bror
Letsler skall finna sig icke alldeles obelåten med min
verksamhet ! Man vill åtminstone här i orten påstå, att kanske
få egendomar skötas såsom Helgenäs och Axelholm.»
Georg tvivlade icke det- ringaste på Hennings stora
insikter i lantbruksekonomien, och då han själv icke ägde en
skymt av insikt härutinnan, var han rätt,glad över att, på
samma gång som han tryggade de personers välstånd, vilka
legat Elvira om hjärtat, få för egen del leva utan alla
dylika bekymmer. Dock var han icke så godtrogen, så
ointresserad eller okunnig om vad egendomarna förut avkastat,
att han icke alltid visste vad han hade att påräkna.
Med smärta varseblev Georg sin fars stora avtynande
under denna sommar.
Letsler log väl milt och hjärtligt, då Georg med en
liten släng av den forna friskheten sökte anordna deras
hushållning för vintern, men leendet var matt och kunde ej
tillfredsställa Georg, som ryste för tanken att bli helt och
hållet ensam.
I enskilt ’ förtroende av Nisse erfor han, att fadern
till-bragt dagarna nästan uteslutande med andaktsövningar.
Han roades ej mera varken av fåglarna, snäckorna eller
schackspelet. Kristikorsblomman var utdöd, och han hade
förbjudit Nisse, medan hon ännu stod med ett par friska
rotblad, att vidare bry sig om henne, och då Nisse likväl
varit en smula envis, hade han svarat: »Låt henne vara,
låt henne dö i ro,., hon behöver icke leva längre!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
