Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34
Ej utan ett slags vällustig rysning följer man
Astolf i den gamla domkyrkan, der lian i
den dunkelt upplysta skymningen hör den
själamessa, som den ömma Fröken Svanhvit,
det olyckliga offret för en försmådd och
brinnande kärlek, inrättat till hans minne,
och der han ser hennes och sin egen graf.
Jag erinrar mig ej lios någon skald läst
något ställe, som på mig gjort ett djupare
intryck än detta.
Teckningen af den hyperboreiska
re– publiken är kanske på det bela något
öfverdrifven, och man ser tydligt, att
denna öfverdrift ar framkallad af författarens
ovillja mot den så kallade liberalismens
talrika anhängare. Icke desto mindre må-
i
Ste man medgifva, att man Öfver allt
träffar äkta komiska drag. I synnerhet är
Pantaleons prydliga försvarstal ypperligt.
Men en dyster ton, som väl då och då
avbrytes, ehuru aldrig öfverröstas af ett och
annat lustigt infall, genomgår liela detta
uppträde. Jag behöfver blott nämna Astolfs
besök vid slottet Jägarlusts ruiner, hans
sammanträffande med den gamle Harald, dennes
hemska, men målande beskrifning på den
månljusa natten, då han på det gamla
tornet såg Svanhvits vålnad, Astolfs långa mo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
