Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
,8
lan Ängeln och Själen, Fången, Bruden,
Liljan, Lustvandringen, Vårsångerna, samtalet
mellan Demiurgen och Anima, Rosen i
Verlds-furstens palats, Bönen, Aftonen, m. fi., äro
liljor, hvilka man förgäfves söker annorstädes
än på Svenska Parnassen, och som der
ensamme skulle kunna underhålla en evig vår.
De sjutton, i antique form diktade,
elegier, som härefter följa, äro alla af en hög
förträfflighet. De äro mer omvexlande, än
man skulle förmoda. Än beskrifver skalden
enthusiastiskt sin kärlek för den blomstrande,
hulda naturen, sin glädje att, långt från det
"nervlösa, djuriska slägtet, från Härdens
y-rande kretsar", få hvila i hennes
moderssköte, än målar han med glödande färger sin
älskarinna Amanda och sin försmådda kärlek,
än klagar han i djupa, gripande toner öfver
förgängelsens magt samt besjunger sin egen
död och begrafning. Några af dessa elegier,
såsom till ex. den femtonde och sextonde,
innehålla oöfverträffligt sköna naturmålningar,
andra åter hafva mycken likhet med Goethes
Pomerska Elegier, och, der Stagnelius
besjunger förtrollerskan Amanda, täflar han i
konstrik stil, i styrka och eld, med den ädla,
Romerska skalden, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
