Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och dock det kännes mig så straft,
Så trångt, så qvaft hos dig ibland,
Du fosterland, att hjertat qväfdt
Vill slita sina bästa band.
Det är, som stundom något smått
I verk och ord med dig fått makt.
Det är, som vore det din lott
Att endast vara på din vakt.
Men hur jag längtar bort, min lott
Re’n af mig sjelf ju dragen blef.
Svensk är den bildning, som jag fått,
Och svenskt är ock mitt borgarbref.
Att skiljas vid sin kärlek är
Upplefva fegt sitt hjertas död
Och vandra se’n i verlden här
Skild från sig sjelf i inre nöd.
Och derför, hur än mörkt ibland
Jag drömmer och i drömmen far
Långt bort,___uppå min hembygds strand
I trofast hopp jag dröjer qvar.
Ty ännu växer frihet här
Ur tankebragd och id och blod,
Och, om än långsamt, frukt den bär
I mandom och i tålamod.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
