- Project Runeberg -  Dikter och smärre prosaiska stycken /
142

(1881) [MARC] Author: Olof Eneroth
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

142
lian en längre tid lefvat, en mäktig dragningskraft.. Han
känner, hur oklart det än må vara, denna torfva liksom hysa
en del af honom sjelf, äfven om han icke stått i något när-
mare förhållande, af égaré eller arbetare, till densamma.
Ännu mer måste allt detta gälla om den, som trädt i
ett närmare förhållande till sin jord, — om jordbrukaren.
Han nedlägger i densamma största delen af sitt lifs arbete,
af all den insigt och all den kärlek, livarmed detta bedrifves.
Hen lönar hans arbete och besvarar hans arbetes kärlek
med sina skördar. Icke underligt, om lian alltmer lefver sig
in i ett förhållande af kärlek till sjelfva denna torfva, och
finner sig färdig att älska den för dess egen skuld. Kär-
leken till fosterlandet, som det heter, har en af sina star-
kaste rötter i denna jordbrukarens kärlek till sin jord.
Allt efter olikheten i de förhållanden, hvari den enskilde
stält sig eller kommit att stå till naturen, gestaltar sig
hans kärlek till densamma olika. Det s. k. natursinne, som
man väl måste tänka sig såsom ett af de hos den enskilde
allmännast förekommande sinnen, förändras både till styrka
och omfattning under dessa olika förhållanden betydligt.
Det torde dock vara ett af de sinnen, som sist låta utplåna
sig. Äfven stadsboen, som så lefvat sig in i stadens luft-
krets, att denna liksom blifvit till hans lifsluft, öfverraskar
sig väl ej sällan sjelf med uttryck af en kärlek till naturen,
hvars ursprung lian tyckes helt och hållet hafva förgätit.
Hos den i verkstadens eller maskineriets os bleknade arbe-
taren finner man icke sällan, att denna kärlek, hur qväfd
den än varit af yttre förhållanden, endast synes hafva steg-
rats af brist på näring. De halfqväfda uttryck, hvari man
stundom får höra den framstammas, ega väl mången gång
ett innehåll, som skulle vara tillräckligt för en hel hop s.
k. naturpoesi.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:45:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/eodikter/0152.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free