Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
147
ljus, som tid efter annan af vissa vetenskapens outtröttliga
söndagsbarn lockas fram ur det outtömliga mörkret. Den
sanne vetenskapsmannen ser emedlertid naturen med klarare
blick än hvarje annan af lians samtida. Han dyrkar ej na-
turen, utan sanningen ocli dess ursprung, men naturen blir
alltid för honom en uppenbarelse af denna sanning och han
måste älska den såsom sådan. Han dissekerar, sönderplockar
naturens skönaste former för att undersöka deras skapnad,
lära känna deras väsende. Det är sanningskärleken, som
di 11ver honom dertill. Och när det sa är, ljusnar naturen,
\i skulle vilja säga, liksom af glädje. — IVTycket ömma
fruntimmer tycka det vara bra grymt att så gå till väga.
De tycka så, derför att de älska naturens verk. Det är
dock en helt annan sorts kärlek.
Vetenskapsmannens rätta förhållande till naturen är
alltså ett sedligt förhallande. Mur han än må verka för
naturens sak, som han gjort till sin lifsuppgift, han må älska
sanningen i naturen för dess egen skuld eller han må tillika
direkte arbeta lör menniskans och sjelfva naturens förädling,
— sedlig blir hans naturkärlek alltid, såsom på detta sätt
verksam i en bestämd riktning.
Konstnären afspeglar i sitt öga, som har en för honom
egen förunderlig klarhet och mottaglighet, alla naturens
former och färger, lyssnar till alla naturens suckar eller
drillar . . . och återger dem förädlade, förandligade. Han
återger dem liksom lefvande, ifrån det att de förut voro
döda eller åtminstone sofvande. Men det är också endast
den ödmjukt lyssnande och skådande arbetande konstnären,
som sadant förmår. Utan att älska naturen och dess skön-
het för dess egen skull, skall han ej så kunna återgifva
dem. Det blir dilettantens och talangens sak inom konsten
också, liksom inom vetenskapen, att då hans bristfälliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
