Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nya förordningar mot judarna.
Även under 1700-talet visade det sig, huru fruktan för israeliternas
främmande trosbekännelse var en av de drivfjädrar, som särskilt satte
myndigheterna i verksamhet för att hålla judarna inom vissa administrativa
gränser.
Efter de besvär, som anförts av rikets prästerskap, fann K. Maj:t
lämpligt att år 1723 meddela vissa stränga förordningar, huru man borde förfara
med landets rätt fåtaliga judar under deras strövtåg.
I den kungliga resolutionen talades först om lapparna, som av religiösa
skäl noga borde efterhållas samt förhöras med avseende på sin kyrkogång och
kristendomskunskap. De som felade i detta hänseende skulle sättas i »publigt
arbete» ända till dess bättring skedde.
Därefter kom turen till det judiska vandringsfolket, varom kungörelsen
förordnade:
»Så böra ock alle Judar, Landstrykare, Trådragare och Häcktmakare,
som fara omkring Landet til följe af Resolution på Prästerskapets beswär
af år 1660, fasttagas och till Kronans arbete brukas. Men så kallade
Tartare och Zigeuner skola wederbörande Landshöfdingar och Krono-Betjänte
samt Borgmästare och Råd i Städerne straxt, därest de ertappas kunna, låta
taga wid hufwudet och med dem efter plakatet af den 14 maj 1662 förfara,
så at de måtte aldeles blifwa utur Riket drefne och ingalunda däruti
widare tålas.»
Förordningen synes hava gjort verkan några år framåt, men redan 1727
fann man anledning att förnya densamma på allmogens besvär inför
riksdagen och med särskild anmodan till myndigheterna att hålla efter judarna
samt de övriga »luffarne». Endast sådana som fast bosatt sig i städerna
och därstädes erlade skatter o. d. fingo fara till marknaderna men förbjödos
att under färden driva gårdfarihandel. De bönder, som inhyste dylika
resenärer, pliktade 10 daler silvermynt.
Fjorton år senare utkom en ny ukas, som visade, att ingen ändring
ännu skett i vederbörandes uppfattning om judarna, ty den 1 okt. 1741
förordnades om »löst och onyttigt folk, som från utrikes orter inkomma»,
varvid det talas om »Judar, Savoayarder, Lindansare, Comoedianter m. fl.
Gycklare, hwad namn de hafwa måge, Tartare och Zigeuner, som med
hwarjehanda Ogudaktighet, Spådomar, Lögn samt Tjufweri tillfoga menige
man stort beswär och olägenhet».
Likaledes meddelade denna förordning föreskrifter om andra sådana
utlänningar, som med »Barometrar, åtskillige sorter Glas, Thée och slike
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 22:46:12 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/eojpsm/0016.html
