Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Dessa främlingar gjorde i allmänhet ett fördelaktigt intryck, varvid det
om den ene av dem sades, att han ej ens såg ut att vara jude.
Kommissionen fäste sig dock ej så mycket vid judarnas yttre apparition utan
frågade mera efter deras fullmakter samt vilka garantier de kunde
erbjuda i fråga om det kapital, som skulle överflyttas till Sverige. De båda
sändebuden voro dock ej försedda med några dylika handlingar, vilket
ytterligare minskade vederbörandes intresse för planen.
Då samtidigt Compagniets föregående innehavare genom vissa
affärssammanslutningar stärkt sin ställning, blev deras ansökan om ny oktroj
i stället upptagen med större välvilja och sedermera även bifallen.
Det var framförallt fruktan för judarnas guld och deras affärsmetoder,
som dikterade myndigheternas beslut, med förbiseende av de obestridliga
fördelar handelsmännen Arfwedsons ansökan innebar. Denna fruktan ledde
även därhän, att regeringen utsattes för skarpt klander på grund av sin
först visade efterlåtenhet gentemot herrarna Arfwedson, och den påföljande
riksdagen tog även upp ärendet, — ehuru mera av politiska skäl.
Hattpartiet hade nämligen genom en kraftig valrörelse lyckats vinna majoritet
inom hemliga utskottet, och då man samtidigt med hjälp av utländska
penningar sökte störta mösspartiets ledande man, riksrådet Samuel
Åkerhielm, blev dennes förhållande till det judiska inflyttningsförslaget en av
angreppspunkterna mot regeringen.
Beträffande handelsfirman Arfwedsons omtalade valfångst- och
fiskeribolag är det ovisst, huruvida några »portugisiska ebréer» ingått såsom
delägare i detsamma, trots den rättighet som medgivits dem av K. Maj:t.
I detta bolags aktieregister återfinnes nämligen ej ett enda judiskt namn,
under det ett flertal andra utlänningar tecknat sig för olika belopp.
Tiden var tydligen ännu icke mogen för en större judisk invandring till
Sverige, och det dröjde även trettio år, innan judarna omsider lämnades
frihet att bosätta sig i vårt land, ehuru inom vissa lokala gränser.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
