Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vid Porto Francoinrättningens grundande i Marstrand synas
vederbörande i många avseenden hava följt de regler, som gällde i ett flertal
frihamnar vid Medelhavet, där ofta en hel sjöstad såsom t. ex. Livorno,
Genua, Triest eller Gibraltar m. fl. sedan gammalt innehade stora friheter
i tullpolitiskt hänseende. Marstrands isolerade läge ute i havet, den lätt
bevakade hamnen samt skyddet av Carlstens fästning ansågos vara särdeles
fördelaktiga för den nya frihamnens bestånd, och man lyckades även att
hålla företaget i gång ett tjugotal år framåt, intill dess de tilltagande
lurendrejerierna och andra olägenheter omsider föranledde privilegiernas
indragning år 1794.
Judarna under frihamnens skydd.
För judarna, som i alla Europas länder livnärde sig genom handel och
hantverk, erbjöd den nya frihamnen i Marstrand många möjligheter att
vinna framgång å det merkantila området under skyddet av en
undantagslagstiftning, som för första gången gav dem rättighet att fritt röra sig
inom ett svenskt samhälle. Tack vare de frikostiga privilegier, varmed K.
Maj:t gynnat Marstrand, kunde judarna därstädes idka handel både i parti
och minut eller driva skeppsfart. Likaledes kunde de utan hinder av de lagar,
som annorstädes gällde i fråga om hantverk och skråtvång, fritt sysselsätta
sig med vilka yrken som helst. Den religionsfrihet, som utlovades åt alla
främmande trosbekännare i Marstrand, var ävenledes av största betydelse
för judarna, vars mosaiska lära hittills ofta utgjort ett av de största
hindren för deras legaliserade bosättning i Sverige. Till detta kom ytterligare den
skattefrihet, som frihamnsrättigheterna erbjödo stadens innevånare, samt den
svenska medborgarrätt, som medgavs de utlänningar, vilka förvärvade
fastighet på platsen. För judarna, vilka hittills ej ägt någon varaktig stad i
Sverige eller tillåtits besitta eget hus, var denna frihet en märklig nyhet,
och de begagnade sig även rätt snart av denna förmån. Slutligen kunde de
judar, vilka saknade möjlighet att betala sina skulder, genom inflyttning
till Marstrand undgå bysättning och andra åtgärder, varmed man i äldre
tider sökte indriva fordringar. I frihamnsprivilegiets nionde paragraf
utlovades nämligen full säkerhet åt både in- och utländske män, som begåvo
sig till Marstrand för att undkomma sina borgenärers krav. Detta löfte var
av handelspolitisk art och var avsett att locka folk till bosättning i Porto
Francostaden och därigenom tillföra frihamnen både arbetskraft och
kapital, — såsom även var brukligt vid vissa utländska anläggningar av samma
slag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 22:46:12 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/eojpsm/0026.html
