Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dagar värdera zigenare och tattare. Judarna utsattes härigenom för mycken
förargelse, och det är även betecknande för uppfattningen bland
israeliterna själva, att då den ryktbare pommerske juden Aron Isak år 1774
skulle begiva sig till Sverige för att söka sin lycka, hans trosfränder stodo
kvar på stranden i Stralsund, läsande böner för hans liv och fortsatte
därmed, så länge postjakten var synlig på färden till Ystad. Även de första
bofasta judarna i Sverige, vilka i Marstrands Porto Franco funnit en
fristad, utsattes för obehag under sina resor in till Göteborg, och det gick så
långt, att man t. o. m. i notiser i de samtida göteborgstidningarna
insinuerade, att de voro tjuvar och gav dem skulden, när någonting försvann i
Göteborg! Såsom ett ytterligare utslag av tidsandan kan man räkna den
föreskrift borgerskapet i Stockholm ville hava införd i judereglementet, att
alla israeliter i Sverige skulle bära ett gulfärgat band på hatten såsom ett
slags igenkänningstecken. Detta förslag utgjorde i viss mån en
återupprepning av de tänkesätt, som voro gällande i utlandet, där judarna
mångenstädes voro befallda att bära röda eller gula mössor eller utmärkas genom
andra egendomligheter i klädedräkten.
Sedan judereglementet trätt i kraft visade det sig dock, att israeliterna
i de tre städerna icke vållade någon större oro bland befolkningen, och
judarnas uppförande gav icke heller anledning till några strider. De voro
också till en början mycket fåtaliga, och invandringen gick likaså ytterst
sakta under årtionden framåt trots alla de nya förmåner, som erbjödos i
Sverige. Fem år efter reglementets utfärdande hade judarnas antal i
Stockholm blott stigit till 80 personer, och i hela landet funnos ej flera än 150
judar, av vilka en stor del redan förut voro bosatta i Marstrand. Efter
femtio år hade den judiska befolkningen i Sverige endast utökats till 890
personer, varav dock största delen voro födda inom landet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
