Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vid framkomsten till begravningsplatsen brukade minst tio män marschera
sju gånger omkring liket, varunder de läste böner över den avlidne och
anbefallde hans själ i Guds hand. Därefter sänktes kistan ned i jorden och
ett brinnande vaxljus sattes vid huvudsidan. Den dödes välgärningar
uppräknades, några böner lästes, och under likets huvud lades en liten säck med
sand, varefter graven fylldes med jord på sedvanligt sätt.
Vid begravningen hände det stundom, att någon tolkade de närvarandes
sorg och saknad, och såsom ett exempel i detta avseende kan anföras judarnas
klagosång vid Jakob Marcus’ grav i Norrköping år 1819:
Öppnad är Fristaden Grafwen;
Öppnad åt Levi wördade son,
åt wår Församlings Hufwud,
Fader, Wälgörare, Wän, Patriark.
Sörjen, Israels söner!
Klagen, Förbundets och Löftets Folk!
Samlad är till sina Fäder
Jacob Marcus, den aldrig förgätne.
På hemvägen från begravningsplatsen brukade judarna tre gånger rycka
upp gräs från marken, vilket de kastade bakom sig under upprepande av
orden: »Du skall blomstra såsom örterna på marken» (Dav. 72 ps), med vilket
de ville symbolisera hoppet om uppståndelsen. Därefter satte sig likföljet på
marken men reste sig strax samt upprepade denna ceremoni ytterligare åtta
gånger, varefter man återvände hem.
Judarnas sorg över sina döda tog sig flera märkliga uttryck i anslutning
till äldre sedvänjor. Efter hemkomsten från begravningen brukade sålunda
de närmast sörjande kasta sig ned på marken samt avtaga skorna. Därefter
bjödos de bröd, vin och hårdkokta ägg, vilket allt förtärdes sittande på
golvet. Under de närmaste sju dagarna gingo de sörjande ej ut, med undantag
för sabbaten, då de infunno sig i synagogan. Likaledes företogo de sig intet
arbete utan förblevo mestadels hemma, under det vännerna höllo dem
sällskap samt sökte trösta dem. Efter de sju sorgedagarnas slut gingo de
efterlevande till synagogan för att bedja och återtogo sedan sitt dagliga liv.
En del judar brukade även fasta på årsdagen av en bortgången faders död.
De avlidnas dödsdagar hållas allt fortfarande i åminnelse bland judarna, och
detta i långt högre grad än som brukas bland de kristna.
Bland judarna i Sverige fortfar man också rätt allmänt att hålla likvaka
över de döde. Redan före dödsfallet tändas särskilda ljus, vilka sedan få
brinna under likvakan samt ytterligare åtta dagar efter begravningen. Under
dessa sorgedagar bruka den avlidnes söner bedja för hans själ.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 22:46:12 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/eojpsm/0118.html
