- Project Runeberg -  Judarna på svensk mark. Historien om israeliternas invandring till Sverige /
120

(1924) [MARC] Author: Eskil Olán
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Enligt specifikation bestod den stulna svepningen av ett lakan av holländskt lärft och två
svepningskappor, — den ena av lärft och den andra av ylle.

En belöning utfästes i Göteborgstidningarna för den som kunde ertappa gärningsmannen,
men det dröjde dock en tid, innan denne blev fast. Detta skedde på så sätt, att två karlar
kommo in till en kvinna, som höll värdshus, och sade sig vara gårdfarihandlare, vilka salubjödo
linneväv till duktyg. Av någon anledning blev kvinnan misstänksam och gjorde anmälan om
saken, varvid de båda männen råkade fast. De erkände då likplundringen men angåvo, att de
lockats därtill genom en uppgift, att judarna vid begravningar lade en stor påse med guldmynt
under likets huvud! De hade dock blivit lurade, och vid sin flykt hade de av okynne ställt upp
liket vid inhägnaden men medtagit linnesvepningen. Gravplundrarna befordrades sedan till
laga straff.

Gravstenarnas vittnesbörd.



Judarnas pietet ifråga om de dödas minne visar sig även på deras
begravningsplatser, där de gamla gravstenarna ofta innehålla långa och noggranna
uppgifter om de bortgångnas person- och familjeförhållanden, deras karaktär,
levnadsomständigheter samt detaljer rörande deras frånfälle m.m. Även den
fattigaste jude äger sin gravsten, vilken vid bristande tillgångar bekostas av
hans trosförvanter, och härigenom hava de äldre judekyrkogårdarna i
Stockholm, Göteborg och Norrköping erhållit en verkligt kulturhistorisk prägel.
Tack vare sina detaljerade inskriptioner bilda nämligen de gamla
gravmonumenten ett arkiv i sten, där bestämda personhistoriska uppgifter ofta kunna
hämtas om Sveriges första judar, och detta vid tillfällen, då skriftliga
dokument saknas om resp. personers yttre data. Texten å gravstenarna utmärker
sig för en viss poetisk prakt, — särskilt på de äldre minnesvårdarna — som
giver det hela en gammaltestamentlig prägel. Inskrifterna avslutas alltid
på varje sten med de fem bokstäverna תנצבה, som betyda: »Må hans
(hennes) själ upptagas i de evigt levandes förbund».

Å de äldre gravstenarna äro inskriptionerna avfattade på hebreiska —
någon gång med namnet i latinska bokstäver — och tidsuppgifterna äro
ävenledes hållna efter den judiska kalendern. I senare tider har dock svensk
text oftare kommit till användning — i förening med den hebreiska. I
Sverige hava judarna måst anlita kristna stenhuggare vid monumentens
utförande, och då dessa vanligen ej förstå hebreiska utan arbeta efter
förebilder och schabloner, hava de icke så lätt kunnat utföra arbetet såsom fallet
är i utlandet, där judarna mångenstädes kunnat uppdraga stenarbetet åt
sina egna landsmän. Vid sådana tillfällen hava israeliterna stundom nedlagt
en viss konstnärlighet på gravstenarna i anslutning till judarnas eget
tänkesätt, därvid den för judarna symboliskt så betydelsefulla vindruvan ofta
uthuggits å gravmonumenten.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 12:08:12 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/eojpsm/0120.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free