Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Judarnas heliga skrifter.
Den judiska religionen vilar på tvenne olika källskrifter — den skrivna
och den oskrivna, eller muntligt meddelade, lagen.
Den skriftliga lagen föreligger i Bibeln och utgöres av Gamla
Testamentet, som judarna uppdela i trenne huvudstycken: Lagen (thora),
Profeterna (nebiim) och »de heliga skrifterna» (hagiographa). Med lagen
menas här de fem Moseböckerna (pentateuchen), vilka innehålla kärnan av
Israels religion. Profeterna återigen äro indelade i två klasser — den första
omfattande Josua, Domareboken, Samuelsböckerna och Konungaböckerna;
den andra upptagande de egentliga profeterna. Hagiographa inrymmer
Psalmerna, Ordspråksboken, Jobs bok, Daniel samt de historiska böckerna.
Den muntliga lagen utgör det märkligaste draget i judarnas religion
och sträcker sig vida utöver Gamla Testamentet, vars satser den är avsedd att
komplettera. Enligt en av israeliternas urgamla traditioner skulle Moses
på Sinai berg av Gud hava mottagit ett antal meddelanden, vilka han
överlät till Josua, som i sin tur gav dem till de äldste, och så fortplantades
den oskrivna lagen från släkte till släkte genom muntlig tradition.
Från och med Esra var detta anförtrott åt de skriftlärde, vilka bl. a. även
hade till uppgift att tillse, att judarnas sociala liv utvecklades i
anslutning till lagens och profeternas föreskrifter. Till en början upptecknades
icke den muntliga läran utan inlärdes utantill, intill dess rabbinen Jehuda
Ha-Nasi (död omkr. 195 e. Kr.) slutligen samlade alla de gamla traditionerna
för att de icke skulle förfaras under judarnas förskingring. Denna
nedskrivning av de muntligt meddelade lagsamlingarna skedde omkring
150 år efter Jerusalems fall och templets förstöring — alltså under
200-talet e. Kr. Under hela den förflutna tiden hade judarna, som sagt, troget
bevarat dessa lärosatser i minnet, från lärare till lärjunge och från far till
son — såsom de ännu i dag bevara vissa hemligheter rörande familjernas
gamla härkomst i Palestina.
I sin samlade form benämnes dessa muntliga traditioner Mischna, och
härtill ansluter sig ett antal särskilda uttolkningar i den s. k. Gemara
(= »fullkomning»). Dessa båda samlingar, Mischna med Gemara, utgöra
tillhopa judarnas ryktbara Talmud, — kvintessensen av den mosaiska
visheten. (Talmud betyder egentligen »studium» sedan »lära»).
Talmud bildar för judarna förklaringen på vad de icke alltid förstå i
det Gamla Testamentet, och satserna i Mischna och Gemara få ofta
komplettera de bibliska böckerna. Att tolka Talmud har därför i alla tider
varit ett kunskapsprov både för rabbinerna och för de skriftlärde bland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 22:46:12 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/eojpsm/0142.html
