- Project Runeberg -  Judarna på svensk mark. Historien om israeliternas invandring till Sverige /
153

(1924) [MARC] Author: Eskil Olán
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Även i våra dagar bruka judarna i sina synagogor på ett ceremoniöst
sätt fira bemärkelsedagar inom den kungliga familjen. Vid konung Oscar
II:s tjugofemårsjubileum år 1897 anordnades sålunda i Stockholm en större
högtidlighet, därvid bl. a. följande bön lästes på hebreiska:

O Herre, Du bland konungar den störste,
Välsigna konungen vår ädle furste,
Din tjänare giv nådigt ditt beskydd,
Av Dig med maktens tecken är han prydd,
Och hjälp Din smorde med Din högra hand,
Vår konung, som bragt ära åt sitt land.
Gud, hör vår bön för konung Oscars väl!
Därom vi bedja Dig av all vår själ.


Judarnas religiösa vördnad för konungamakten belyses även av en
händelse, som tilldrog sig i Göteborg år 1828:

En gammal judeköpman (S. E. W—g) låg på sitt yttersta och de närmaste hade redan
börjat läsa böner för hans själ. Då anlände ett budskap, att konungen var på väg till staden,
och vid underrättelsen härom lät den sjuke bära sig ned till landsvägen, där den kungliga
skjutsen skulle fara förbi. När Carl XIV Johan därefter passerade i sin vagn sträckte den
döende ut händerna och välsignade konungen på hebreiska, sägande: »Lovad vare Du, O Gud,
som åt stoftets son tilldelt av Din härlighet!»

Juden bars åter upp till sitt rum, där han avled en stund senare, varvid de närvarande
hörde honom mumla: »Herre låt Din tjänare fara i frid, ty nu haver jag skådat Din Smorde.»

Judarnas omvändelse till kristendomen.



De försök som gjorts i Sverige att omvända judarna till den kristna
tron hava icke krönts med någon vidare framgång, och de israeliter som
låtit döpa sig äro lätt räknade. Under 1700-talet, då judarnas emancipation
tog sin början, torde man flerstädes hava hyst en förhoppning om att
judarna skulle antaga den kristna läran, samtidigt med att de efterhand blevo
delaktiga av det kristna samhällets fördelar. Det visade sig dock rätt
snart, att israeliterna fasthöllo vid sina fäders tro, och ehuru judarna varit
bosatta i Sverige under snart 150 år, hava de icke låtit påverka sig i
religiöst hänseende av omgivningen.

Det torde väl även hava varit för mycket begärt, att judarna skulle
övergiva en lära, som sedan årtusenden på ett synnerligen kraftigt sätt
ingripit i varje handling under deras dagliga liv, och utbyta denna mot en
lära, som de av ålder lärt sig betrakta såsom kättersk. Därjämte hade
judarna under sina skiftande öden i Europa haft tillfälle att iakttaga den
ofördragsamhet, som vidlådde den kristna lärans förkunnare — särskilt
under inkvisitionens dagar, och även senare erfarenheter gav dem ofta och
har givit dem slående exempel på skillnaden mellan lära och leverne bland
de europeiska folken.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 12:08:12 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/eojpsm/0153.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free