- Project Runeberg -  Judarna på svensk mark. Historien om israeliternas invandring till Sverige /
159

(1924) [MARC] Author: Eskil Olán
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Liksom den franska revolutionen i hög grad förbättrat judarnas
villkor ej blott i Frankrike utan även i andra länder, så undgingo israeliterna
ej att beröras av Napoleons kraftiga hand. Revolutionen hade visserligen
givit judarna vissa rättigheter, men de oroliga förhållandena i Europa under
de mångåriga krigen hindrade dem ofta att finna sig till rätta och att inom
ett flertal länder ägna sig åt en fast verksamhet. Det gamla schackrandet
och växelmäkleriet fortfor därför mångenstädes och förenades även med en
diskontrörelse, som var till stor skada för näringslivet inom de franska
områdena.

Dessa olägenheter beaktades också av Napoleon, som år 1806 förde saken
på tal i det franska statsrådet. Kejsaren beslöt även att söka förbättra
judarnas ställning i sina underlydande länder, och, såsom han uttryckte sig,
»bland judarna väcka känslor av medborgerlig moral, känslor, som
olyckligtvis hos ett stort antal bland dem blivit dödade genom det
förnedringstillstånd, vari de alltför länge förtvinat... »

För att uppnå detta mål sammankallade Napoleon år 1806 ett stort
israelitisk riksmöte i Paris, där representativa judar kommo tillsammans från de
franska provinserna, från Italien samt från vissa tyska stater, som då lågo
under kejsarens krona, — till ett antal av mer än hundra personer. Såsom
ordförande fungerade juden Abraham Furtado, och såsom ombud för franska
regeringen närvoro tre kommissarier, hrr Molé, Pourtalis och Pasquier.

Sedan denna judiska församling behandlat vissa frågor och även fattat
beslut i en del ärenden, som rörde israeliternas ställning, blev ett stort s. k.
synhedrion sammankallat i Paris, vilket skulle stadfästa den nya ordningen.
I enlighet med gamla sedvänjor valdes till detta stora råd 71 judar, under
ordförandeskap av rabbinen David Sinzheim i Strassburg.

Gustaf IV Adolf och de svenska judarna.



För att alla israeliter i Europa skulle bliva representerade vid detta
synhedrion utfärdades underrättelser till judarna i de olika länderna, med
anmodan att sända ombud till Paris. Det visade sig dock, att åtskilliga hinder på
många håll stodo i vägen för att judarna skulle kunna hörsamma denna
inbjudan, och det blev till slut endast israeliterna i de länder, vilka lågo
inom Frankrikes maktkrets, som läto representera sig.

Även judarna i Sverige mottogo en dylik inbjudan, men som vårt land
för tillfället befann sig i krig med Frankrike, uppstodo härigenom en del
förvecklingar, som blevo till stor skada för de svenska israeliterna. Konung
Gustaf IV Adolf, som personligen ej tålde Napoleon, blev förnärmad över att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 12:08:12 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/eojpsm/0159.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free