- Project Runeberg -  Judarna på svensk mark. Historien om israeliternas invandring till Sverige /
175

(1924) [MARC] Author: Eskil Olán
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Stockholm, Göteborg och Norrköping till K. Maj:t med begäran om en
kunglig proposition till riksdagen rörande sina sociala önskemål. Regeringen
igångsatte en utredning av frågan, och samtidigt väckte hr Carl Fredrik
Waern
motion i borgarståndet avseende bortskaffandet av de hinder lagen
uppställde mot israeliternas bosättningsrätt samt möjlighet att förvärva
fast egendom.

Därmed inleddes en lång och seg kamp mellan judeemancipationens
anhängare, med hr Waern i spetsen, samt judarnas motståndare, vilka dock
numera började att minskas. Redan vid 1847 års riksdag hade hr Waern
lyckats att vinna borgarståndet för sin sak, och sedan han återkommit
med sin motion år 1850 samt 1853, lyckades han omsider tredje gången
äntligen vinna majoritet för sitt förslag, därvid adeln, prästerna och borgarna
förenade sig om ärendet, under det bönderna fortfarande nekade sitt bifall.

Härigenom hade de svenska judarna slutligen blivit socialt likställda
med den inhemska befolkningen ifråga om bosättningsrätt i alla Sveriges
städer, och genom en några år senare utfärdad förordning (1860) bereddes
de även tillåtelse att slå sig ned på landsbygden och där köpa egendom.
Dessa reformer voro dock mera av ekonomisk art, och ännu kvarstodo de
lagparagrafer, vilka hindrade judarna att aktivt deltaga i rikets förvaltning
eller att erhålla statsbefattning.

Henrik Wergeland bereder judarna inträde i Norge.



I nära samband med utsträckningen av de svenska judarnas frihet
stodo de åtgärder, som ungefär samtidigt vidtogos i Norge för att omsider
bereda israeliterna rättighet att invandra och bosätta sig i detta land.

Judarna hade sedan gammalt varit mycket sällsynta i Norge, liksom
de ej heller anlände till Danmark förrän under mitten av 1600-talet. Av en
förordning från år 1720 rörande staden Bergen kan man förstå, att en del
judar vistats i denna stad vid nämnda tid, men de voro i allmänhet så
fåtaliga, att grundlovens förbud av år 1814 mot israeliters bosättning i Norge
till en början ej hade mycket att betyda.

På 1840-talet började dock denna lagparagraf verka något föråldrad,
så att Norge och Spanien voro de enda länder, där Israels barn ej fingo
hämta sin manna. Den åsyftade grundlagsparagrafen var nämligen av
följande fydelse.

»Den Evangelisk-Lutherske Religion förbliver Statens Offentlige
Religion. Alle kristelige Religions-Sekter tilstedes fri Religions-Övelse; dog er
Jöder og Jesuiter fremdeles udelukkede fra Adgang til Riget.»—

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 12:08:12 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/eojpsm/0175.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free