- Project Runeberg -  Judarna på svensk mark. Historien om israeliternas invandring till Sverige /
185

(1924) [MARC] Author: Eskil Olán
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Judeemancipationens fullbordan.



Efter de stora förmåner i socialt avseende, som bereddes de svenska
judarna genom hr Waerns åtgöranden, återstodo endast ett fåtal hinder för
israeliterna, innan de omsider också uppnådde den politiska likställigheten
inom vårt land.

Historien om judeemancipationens senare utveckling ifrån den
Waernska reformens genomförande intill våra dagar erbjuder ej samma intresse
som de händelser, vilka under tidigare skeden, voro förenade med judarnas
sociala kamp. Utvecklingen fortlöpte sin säkra gång, och det var mestadels
inom riksdagen, som de mosaiska trosbekännarnas rättsfrågor fördes på tal.
Judarnas framgångar i detta avseende komma nu såsom en följd av den
politiska reformvänlighet, som präglade 1860- och 70-talen, och som bl. a.
omgestaltade hela den svenska folkrepresentationen — både ifråga om stat och
kommun. Judarna blevo ej heller så utpekade som vid äldre strider på dessa
områden utan vunno flera av sina önskemål tillsammans med andra
främmande trosbekännare utan särskild hänsyn till ras eller religionsart.

De förmåner, som tid efter annan bereddes judarna, voro sålunda i
korthet följande:

År 1860 fingo de israeliter, som voro svenska medborgare, rätt att
bosätta sig var som helst inom Sverige samt därstädes besitta fast egendom.
Förut hade denna rätt endast gällt de inom landet födda judarna.

År 1862 genomfördes den stora reformen ifråga om
kommunalförvaltningen, varigenom även främmande trosbekännare erhöllo säte och stämma
inom samhällets civila styrelse. Judarna fingo härigenom rätt att deltaga i
de val, som rörde kommunala värv — med undantag för kyrkliga ärenden —
och blevo även själva valbara till kommunala uppdrag.

År 1863 tillätos svenskar och judar att ingå äktenskap och därmed föll
det förnämsta hindret mot judarnas sammansmältning med den svenska
nationen. Sjuttio år hade då förflutit, sedan K. M:t med många förbehåll
tillät det första svensk-judiska äktenskapet.

År 1863 tillerkändes främmande trosbekännare rätt att antagas i
statens tjänst inom vissa lärda och konstnärliga områden, och härigenom
uppfylldes ett av judarnas gamla önskemål, varvid deras kända energi å
intelligensens arbetsfält nu kom till sin fulla rätt.

År 1865 utvidgades de främmande trosbekännarnas rättigheter därhän,
att de även fingo välja riksdagsmän, under det de dock själva icke voro
valbara.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 20:43:11 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/eojpsm/0185.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free