Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att förftottnuen. —- Han inkom med bönefkrifs
ter till boftoet, aberopade det med honom upp-
gjorda kontraktet och det kungliga löftets allt
uvar förgäftoeö. —- Derfemte sökte man nu
förringa toördet af hans upptäckt, hwilken, fa-
dan densamma engång toar gjord, föreföll alla
fä naturlig och lätt, som skulle hmem som helst
öaftpa kunnat toerkställa den. Med ett dylikt
öfwerklokt sällskap fatt Columbus engöng till
bords dö kokta egg framburoö. Columbttö tog
ett egg och fragadet sssdtoem af herrarite ka-
fiölla ett egg på spetfen, fö att det flöt-ke- Fle-
re försökte det, men förgöftoeö. Dä tog Co-
lumbtts egget, fiog det ttiigot dördt emot bor-
det, och egget stod. «Ja,« ropade alla, essä
hade toi också kunnat göra.«« Och Columbus
stoarade leendet aNött fa, skilnaden iir blott
den att ni baden kunnat göra det, men att jag
gjort deta- Detta Colnntbi egg öar sedan
dliftoit ett ordspeök, tts det är icke otoanligt
bland menniskor, att de toilja förringa märdet
af en uts upptäckt derigenont att de föga: det
hade btoetn fom helst också kunnat göra. Meu
den rätta ntauneu blir alltid den, fom gjort
det förfi, tts att göra efter är lättare än att
uppfinna.
U Mai tdw, liii ör gammal, utan att haf-
toa fött de löften, matt gjort honom, uppfyll-»
da. Dans broder förde hans lik till S:t Do-
mingo på Olopaniola, bifatte honom i denna
fiads domkyrka och glömde ieke att uppbänga
ledigt-ta tvid grafisk-.
skällans tårar.
illr uskönt under snds«-«)
sisag iir född i fkogen,« berättade ett flod, »
dör han kofiade fig utför branta klippor. ssMin
aror iir en liten källa, sö marker-, sa toa-ker-
os«sulle bara fe beunr. Mensiforna likna
Columbus dog i Ialladolid den«
bentte toid eu flickas bläa öga, fylldt af tätar-
Hisulen fpeglar sig deri.«
Och de fmii regtbiickartte, födda af en drif-
tva pa berget, ltsßnade till flodens berättelse.
—- «·Dtoad ban talar anspriislöft otn sin
bötkomfilss fade de fins emellan. «.Dan mätte
toara en god son, font fä matkert deskriftver
fin·mor. Øtvart ämnar ni er, kära herres-«
frägade de floden. — OsTill daftoetlss ftoarade
denne. ssTill stora, öpptta haft-sen Det mö
ni tro är icke mindre förnämt än att refa till
kungen. Kom dels fölf medli-
Regnböekarne ssgo ett ögonblick pil broarane
dra. Watt narrar oß toiil aldrig-« tänkte de.
«Ref, betoaröl Hau, forn ör enfödan blygsam
storhet, en födan ädel varelse, kan toöl aldrig
narra oß. Wi ära fattiga bartt af en driftoa
pli berget. Osir torka tvi bort pä sandbackar-
ne. Wi komma och tvi följa. Till haftoeti
till haft-oetisk — De togo blott ett kort spräng,
och firart toar deraö toatten förenadt med fia-
dens.
Men huru annorlunda blrf det icke för de
stackars regu-be«iekarne ön de mäntat sigl . .
De tooro nu riktigt bos ulftoen och fingo der-
före äftoen tiuta med honom. Det bar af ut-
för brsddjup, hwartold de flogo fina bröst e-
mot lstoasfa stenar, fä att de fkiöto fradga af
smärta. — sDen som ger fig i leken ·er le-
ken tålas-, menade floden.
När de någon gäng kommo i en dalsönde
ning, fingo de förfi draga andan ät sig. Se-
dan bar det af igen, ursinnigt, hejdlöst.
Alto tvi ieke nu tvid haftoetk« sporde de
en afton, dii de skymtade framför sig eu stor
wattenntaöfa.
psöngt derifränls singo de tiil skyar.
sDetta iir en fiö. Lill baftoet öttrfts mittfi
en trettio mil.- «
Cillas trettio-mili- upprepade de. Det
öt- ftt längden af den största ö. Dettoarföse
farligt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
