Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dennet larv midt uti den söta kärnan och be- skaffattdet as sina behof. Hälge-ett t. er., sotet
bkitoer blott bita tttatt att rota tig ttr stället. bebbitver ntveket och i semftireise ttted skedgäsm
kch pä samma sätt baitott de flesta insektiar- är ett föga skickli,t sisiare, lik dock försedd med
Iver sitt föda omedelbart framför tttttttnen ellerkett medel, sotet ansettligt underlättar hans mö-
iittninslone sa ställd, att dett ntatt möda katt da. Detttta sogeltts naturliga ntsöndringar äro
eruiis.
Men ieke blott med aiseettde på djttrettaf de
s.k. lägre ordningarne iir dett anordningen
toidtagen, att hselpett as si,«t sself kommer dettt
till mötes, som leke ktttttta hjelpa sig sjelftoa,
utan för djuren nted ttter fullkomlig byggnad,
när de äro tröga pil fotett eller gettottt andra
orsaker hindras stan att liket lått som andra
dsnr förskaffa seg sitt lifsuppehälle, sinnes det
äitoett åtgärder toidtagttet till deras försett-de
nted burad de behbitoa. Tibgdinret kir nere på
marken ett dålig fotgängare och skulle alltiemt
lida hunger- i fall det behbtde söka sitt niitine
der. Men derföre äro de lummiga trädett, pö
htoilka detta dittr beatoättst kan hålla asi sikt
med fitta länga klor, detsamma ann-isade till
inoalidhtts, och hiir har djuret ingen brist på
blad, ittoilka just utgöra dest föda. Mui-björ-
ttett tvill icke äta hrrarkett blad eller irniter;
hatt behöitoer insekter. Men httrtt skulle det
gå med bottottt, i fall hatt med sina kltttnpiga
sötter och långa klor skulle beböitoa spritteta es-
ter dessa snabba och toiga smådjan Åstven
söt denna invalid äro ntidt ttti bittert ieke alle-
uast iii, utatt ett tniingd bord dukade och så
rikligt försedda, att hatt endast bebösnser taga
för sikt och utan allt bestoäe katt bli mätt.
Han ttppatiiitoer nemligett med sitta klor mor-
staekarna och stickensedan sitt klibbiga tnuga
mitt i de små stridbltssttta djurens hvimmel;
när tungan ester sö ögonblick iir alldeles sull-
satt med tttnror,«dtager han ktenne in i mutt-
nen och sinkar sen leitoande sida, hwilkett dock""
getiast upphör att lefwa.
lel rett etter-seglarna struket ute-ii fötterna
ästoett hast-ta tvingarna till fortsiaffniugstrerks
nämligen en loekmat för siskarna, och is snart
hatt stiger ner i ett dam, samla sist genast fi-
skar i skaror kring hans bett och bindasigsjclsi
ntant ät dett hungriga gästen.
De djur, font söka sin näring ont tratten
eller i uttestningen, ärv ästvett pli ett eget sått
gynnade af naturen. Flädorutnseth t. er» har
blott föga tid att sagt på, ty de långa tvin-
ternätternas tid sos-per bott bort, och under
sottttnaren, da isott sir sotet biisi i beltof söt sitt
egen oas sitta ungars räkning, äro nätterna
ltelt korta. Men icke desto mindre är hennes
nattliga sagt toida mera inbringande än de an-
dra insektcitande bitet-ens, som söka sitt byte osn
dagen· Wid skutnningötiden och under nattens
mörker sinnet hon sitta fetaste stekar, de stora
skymnings— oelt naufjärlartte, tillika ttted eillone
borren och andra skalbaggar-. Nattngglatt,
broars iagttnatk ottt dagen genotuietas och plun-
dra-: as många andra roffoglar, kommer icke
dit förr, ätt de andra gästerna slutat sitt mål-
tid oelt begiftvit sig bent. Men iiitoett denna
sena gast iir icke glötttd, och sörngglam hutats
blick ieke katt speja sei trida omkring som ial-
kenö, finnas pli" fälten rcb iiugartta de bästa
och kraftigaste bitarna besparade isa tilltäeklig
mängd, att bott pä den karta skntttuingstikeu
katt förse blide sig isels och sina ungar. Jusl
tvid denna tid, midnattens inbrytande och da-
gens gryning, framkommer det läckraste tvill-
btädm de snieszt sordtiittortta, ttr fina hälar tör .«
att söka sitt näring; de bliittsa ett llitt botesiir
de smärte ugglorna, medan dm stora uitrttt
med lika lteka etsailer sagt ester kaniner och
harar, till rel« uted sekt-rar tisdststenngar. «
Tet är toiosetligett itke den lörlara tonen
stopp bebisstra icke sällan någon bjelp toio att-.as ett klocka, som toid beslöt-id tid kallar gli-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
