- Project Runeberg -  Eos. Tidskrift för barn och barnens vänner/Organ för Lärareföreningen Hälsa och Nykterhet / År 1858 /
164

(1853)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ISO

toslsignelse sist hus och land, ssrtiitjde stork-
söriildrarne den pil fttt tois för fina unga-,
enen först sedan de alla hlifmit mätta, ty sor-
nt hade de in annat att bestyra iin att höra
på sagor och historier.

esNtt blir dn dit nägotlss hwislade storkntor,
«det kan es aflöpa utan detiss

iaf-evad skulle jag dlifwaiw fade stortfar,
eoeh hivad har sag gjorts Jngenting!-

«Dn har gjort mera än alla de andral U-
tan dig och nngarne hade de ttoii prinsessorna
aldrig sterfett«Egys-«tens land och fiitt den gagn-
le rati. Dn blir ntigott Dtt filt deftämdt
doktors-graden oeh tvära ungar sodas sedan
med den, och ocrao ungar lifwen o. f. to.
framätl Dn ser ocksft allaredan dit som en
egyptisk doktor, — i mina Jgonies

De lärde och tvise ntwecklade grundtanken,
som de kallade det) hit-illers gick igenom hela
denna tilldragelses estärlek föder lifl« De före
klarade detta- pä särskilt-ta filtt- «den toarnta
solstrålen roar Egyptens prinsessa, hon steg
ned itll dylonnngen och toid deras möte fram-i
sprang blomman —«.

«Jag kan ei riktigt upprepa ord-nis- sade
siorlfar, som fan talet lyßnat till deras» tal
och skulle berätta derom i boet. «Det kvar fä
intoeckladt hivad de fade, det toar så slott, att
de firar fingo gäftoor och wärdtgheter, sjelftoa
munskänken fick ett fiort ntmsttelsetecken —- det
toar helttoißt för soppan i «·

«Och hivad fick dus-s frågade storlknor, ««de
dorde ioiil icke glöm-nit den wigtigaste och dens
är dal De lärde hafwa blott pratat kvid det.
helat Men ditt kommer tvilli-«

J den sena natt, då sömnens frid htoilade
öftoer det nu lyckliga huset, wor det en sent
ännu toalade, oeh det Ivar ej slottsar, paltade
han i boet stod på ett ben och sof styltwakh
nej det roar liten Helga som walade, som gick
ot pc altanen och såg på den klara luften med
de stora, lysande stjernorna, större och renare

tglanti än hon hade sett dem t nordm och
dock desamma. Hon tänkte pil rottsngafrun
toid wildrnoosen, pa sostermodrens milda ögon,
pa de tarar, hon hade gråtit öfwer sitt arma
groddarn, sone nu stod i glans och fiierneprakt
evid Nilens strand iden milda tvär-luften. Hon
tänkte på kärleken i den hedniska aioinnaits
bröst, den kärlek, hon hade toisat ett ynkligt

·mäfende, som imennistohamit loar ett ondt

dsnr och i djurets hamn wäniselig att se och
röra wid. Hon Gg pli de glindrandeftsernors
na och tänkte pä glansensan den dödes pan-
na, dö de sidgo hiin dstoer skog och hed; i
hennes erinring klingade toner, ord, som hon
hört uttalas, dä de redo iistad och hon fatt
fsfom« den betagna, ord ont kärlekens stora

’ upphos, den högsta kärlet, font omfattar alla

ils-dieti-

Ja, hivad hade icke hliftvlt henne gifwit,
Hwnd hade hon ef tonnniti Genom under-
toerl hade hote hliftoit förd till allt högre glä-
dseioeh"lycka. Men hennes sinne förströddes
häras så, att hon wände sig till det gisna fan
gifte-aren, att hon icke mera tänkte pa honom.
Det toar nngdomsmodets lätthet- och öftoerntodi
och hennes dgon lyste dertoid, enen ögonblick-
ligt stördes hon idessa tankar as ttt starktstos
ner pil gärden under fig. Der säg hon ttoä
stora strutsar hastigt löpa omkring i en träng
krets; aldrig förr hade hon sett detta dsnr.
En fägel roar det så stor, fä klumszig och tung-
tvingarne fsgo ut fäs-ni hade de waritasilippe
ta,« och hon frågade hivad som hade händt
denna fågel, och för filt-sia gängen hörde hon
den saga, Egoptierna förtälja om strutsen.

Dejlig war en gäng hans slägt, hans tvin-
gar stora och starlaz då sade en afton skogens
mättiga fåglar till honom: seBroderi skola tol
i morgon, om Gud tvill det, flyga till floden
och drickas-« Veh strutsen swaradee «Jagtoill
det!«- Dä det dagades fiogo de Iliad, föl-st
högt emot solen; Gads liga, allt hdgre och Hö-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:47:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/eos/1858/0170.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free