Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72
sionädjur finnas, som icke behbstoa förstoras
«så mycket, andra, font åstven toid denna för-
storing se ut som endast små punkter. Detsitt-
neö således små och stora bland insusionödjtu
ren liksoin bland alla andra djur.
Det bästa och fullständigaste tvi lotta om
deßa djur hastva tvi fått lära as en tysk natur-
forskare-profeßorEhrenberg i Berlitt. Med
en otrolig slit och ihärdigts-st har hatt inter ätt
tsugn år arbetat på att med de bästa mikrosko-
per utforsttt deras byggttad ochlesnadssåth Han
har betoisat, att deßa minsta ditn, likfotn de
stora, äro as bestämda olika slag, hivat-helst
matt sinnet dem, äftoen på aflägset stilda stäl-
len. Når matt till exempel, hår i tvårt land,
i Tyskland och i Afrika undersöker tvattendrops
par nr fjbar eller datnmar, finner man tpißt
många på ena stället, som icke finnas på det
andra, mest också andra, font åro fullkomligt
lika på alla ställetta, alldeles som man finner
toißa foglar, som förekomma både hos ost, i
det öfriga Europa och i Afrika, t. ex. tårtat-;
och toißa slags infusiousdsnr åro aldeles lika
både i Europa och l Nord-Amerika, liksont
tvißa siskar, t. er. gåddam Detta ben-isar-
att deßa djur äro alldeles bestämda till skapna-
den, och deras framkontst katt derfbre icke, som
matt sordont trodde , toara beroende på tillfäl-
lighetett.
Till skapnaden sirs insnsionsdjuren mycket o-
lika alla andra slags djur. De likna icke si-
startte, ty« de haftva inga hårda ben i sitt in-
re, icke insekterna , ty de hastoa ieke som deßa
kroppen asdelad i bestätttda delar, och leke ett
huftoud med framståettde spröt eller såkallade
antenner, ej» eller ben så tydliga som de. Jeke
heller hafwa de som snäckdjuren ett rnudt hiti,
i htvilket de kunna draga sig in. Nårmast,
kan man säga, att de likna mallarna, tnen de
Till trvekning gilladt:
åro sinsemellan mycket olika. Somliga års
aldeles mjuka , utan något slags skal. Sådant
iir t. ex. ett, som matt kallat Vortieella, och·
som iir mycket mårktviirdigr. När man först
ser det, trill man tro, att den år en liten svårt.
På en mycket sitt stjelk, som med sitt andra
linda är fästad tvid en toattemviixt, en sten el-
ler dylikt, sitter deß rundade kropp, som os-
tvamill är något platt och i kanten är besatt
med de aldra finaste hår (sig. A.) Mett snart
märker man att den iir ett djur. Ty icke blott
att den mänder kroppen hit och dit, eller med
yttersta hastighet drar tillsammans stjelkett på
det sått, att denna blir som en spiralssiider,
såsom fig. h, tttan de små håren röra sig med
en sådan snabbhet, att matt nästan icke ser
dem ,- utan endast dett hwirftvel de åstadkotntna
i toatmet. Det år derföre djuret bliitvit kal-
ladt Bortieella, af borter, sorti betyder invits-
tvel. Det är omkring 1lgoodeltstnnt stort. Fitt-
ttas nu i wattuet några små sitta korn,så dra-
gas de in i denna blosrfntel och man ser dem
med fart föras mot djurets munn, som ligger
nära den öfra kanten. Duga de då till föda
för djuret, så upptar det dem, btvarom icke,
slungar det bort dem igett genom en nd btvirfe
mek. cFMD
Tor-ten T. ner-vall-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
