- Project Runeberg -  Eos. Tidskrift för barn och barnens vänner/Organ för Lärareföreningen Hälsa och Nykterhet / År 1866 /
188

(1853)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

188

om en sörjande moder. Men tron f wäl, att
dert, som säljer ett papegoja för endast tre riks-
daler, har fått henne ärligt? Troligttois bar
han sittlit henne. Bartt böra aldrig göra aci-
got, utan att begära loi as sitta föräldrar,
font bättre säntta toerldett.«- Barnen ryste
för det grymma ordet; men inseende, att det
roar ganska möjligt, bleftvo de mycket bedröf-
toade. Papegdjan blef emellertid hemfärd och
satt uti ett stor bur, som sattas givar efter en
het-ii papegoja, sotn östversiittttan förut hafr,
tttett som nyligen bliftoit död. När tttt ny-
komlingen började krönta sig och Prata mycket
obegripliga saker, fä begynte barnen att hop-
pa af glädje, och försökte lära henne att» säga
Adelaide och Robert. Obestriflig blef deras
frösd när bott ganska snart kunde, fast ttted
mycket tfockrhalsljttd, tkritai«21lid!-« oeh isRoblss
Glädjett tvarade dock icke länge, ty redatt mot-.

got-ett derpä stod tned stora latinska stilar att «

låset i Dagbladet, att ett stor, dyrlntr pape-
goja tvar bortslulett bosett herrskap toid Drott-
ninggatan. Broms, en gammal, ärlig, snett
mycket butter hasat-, sottt passade opp hos
öftoerstett, fick tttt befallning att bära papego-
jan till sitt rätta egare. DS börjades ett attri-
lig klagatt. Barnet ftnekse Papegoiatt och för-
klarade för henne, att de trsoro mycket bedröf-
toade, och frågttde, ont hott icke helst tviille
bliftva qtvar hos dem. isllhoh!s« skrek fågeln.
»Hör ntt, Brosas-» sade Robert, «att hott sä-
ger «ioho« och att hott toill svara gnutta–
-Jo, tvackert«, stoarade gttbbett, och tvred på
sitta yftoiga« gtå mustascher, «hon sä.ter Hins-
god8««, och toet nog att det är liktt farligt att
köp.t sådattt, sottt att stjäla sjelf.«s sBrottts
bara hör silas-, sade Robert.

«Ähnej,. nog hor Besins-» sadeAdelaide,
font tyar mycket noga ttted att aldrig tvartt

ohöflig mot någott menniska. »Men
Broms förslår sig ej riktigt på Papegojsta.
H»Jo, tvaserralss ftvarade httjare:t, «jag har ju
Iljört nå er båda alltsedatt.j tyorett helt småu-
Derpå marscherade han fram, och grep bukett.

»Wiinta ändå litet-s, bad Adelaide. Jkos
ifatt har icke- fått någon frukost, och det går ej
lan, att bott kommer ttt fastande.« Och derpå
’birjade hon att tttata stigan med stora socker-
bitar och brända mandlar. –Dett der är dyr-
hott, att födas-, sade hnsaren. «Det
mycket bättre, att ltlla frökett köpte sig en att-
ka: den nöjer sia med hivad font helst, och sa
gör hott gagtt för sig, äter upp mask och att-
ttat otyg. Men hivad stall tttatt med ett sä-
datt der odttglittg.«« Oeh det-med tog hatt bu-
ren ttted sitt förnäma och onyttiga innetoåttai
Wid middagstiden,
jttst när herrskapet flttlle äta, atttniilte betjen-

goda

locks

rinna och gick sitta färde.

ten est fattig frtt, forn bad att fä tala toid öf-
Hott hade med
sig en gosse, htviltett Robert och Adelaide ge-
nast igenkände tvara dett font sålt fågeltt. Hoa

toerstett. Hott fick kontnta in.

Ivar sorgklädd, hennes ntfeende förrådde flor
iattigdottt tttett äitoett myckett snygghet och or-
dentlighet. »Herr öftverfte«, sade hott, mycket
ttedslagett och förlcigett, ,,jag spannet-, för att
återställa de tte riksdalerna, font mitt stackars

gosse fått för en papegoja. Jetg har icke rätt
satt behålla dent, ty hott toar, Gttd nåde mig-
sinnen-« ,,Jag toet allt«, stoarade östoersten.
«,,Jag tycker ont, att i er sist-ta en ärlig och
förståndig stup sottt törs-när det orätt fortvari-
toade. Mett dtt«, fortfor hatt och tvåttde sig
till godsett, fottt ttted båda händerna betäckte
tsitt attsigte oeh grek bittert, ,,dtt år på dålig
kisig, sorn sakerligett skall föret ditt till förderf-
Gosfett

lttnde icke stottra för tårar, tnett tnodren tog

tvet, ottt du icke snart bättrar dig.«’

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:48:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/eos/1866/0190.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free