Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 3
EOS.
3
„Jag hur minsann lust alt fråga af
dom. hvad som kommit dem att byta
skinn så där" sade Oskars sidokamrat,
Axel, en dag till de andra.
„Bvta skinn; fv huru du uttrycker dig"
sade Alfhild. „Säg hällre: byta hjärtan".
„Nåja. kör för del då", sade Axel.
„Där kommer Oskar: jag går mkt på
saken". Han gick emot Oskar.
„Har du varit vid någon badort, där
man tvättar bort krånglighet, du Oskar"
sade ban och slog honom på axeln.
„Hvarför frågar du det" sade Oskar.
„Jo, du har blifvit så mycket
hyggligare, än du var förut".
„Ser du, jag har botaniserat en blomma,
som jag ej känt förut, och den doflade så
skönt, alt dess doft trängde rakt in i mitt
hjärta och visade tnig, huru dum jag
varit" svarade Oskar småleende.
„Prata inle skräp" sade Axel.
,,Välan ja, jag skämtar ju blott. Men
om du vill komma till mig lördag kväll,
sa skall jag berätta dig hela historien.
Nu ringer klockan till timmen".
Lördag alton samlades några af de
ny-liknaste klasskamraterna och äfven de,
som gladde sig åt att Oskar och Alma
blifvit så snälla, hos dem och lingo höra
historien. „Eos" var med där och
berättar den åt er andra.
Almas och Oskars moder hade varit
död par år och en gammal tant hade
tillsyn öfver dem i hemmet. Deras
fader var en stor del af dagen på sitt
änibetsvärk och hade liten tid att egna
åt dem. Han var nog bestämd med
barnen och de voro som „tända ljus", då
pappa såg. Men gamla tant Malla
kujonerade de af hjertans grund och voro
sådana extra sortens krångelbvttor, att
hvarken „lock eller pock" gjorde dem
drägliga.
Isynnerhet voro de missnöjda med
allting: kläder, mat och sådant var aldrig
dem i smaken. De åto snask dagen lång
och hade däraf blifvit bleka och svaga.
När sommaren var inne och skolan
slut, skickade pappa dem till sin syster
ut på landet till Malmgård. Detta var en
vacker egendom, som låg ett stycke från
en slor by. Faster Betty och farbror
Johan saml deras fyra barn. voro så
goda, hjärtliga och vänliga mol alla
människor, alltid villiga att rada och hjälpa,
där de kunde. Aldrig hördes gnabb eller
ovänliga ord emellan dem. Om
morgnarna samlades alla först till bibelläsning
och bön, hvarefter någon vacker sång
sjöngs; sedan gick enhvar till sitt arbete.
För våra stadsbor var allt delta ovant,
men det värkade godt på dem. Ofta då
Oskar under dagens lopp ville vara stygg
emol Alma, som han brukade hemma,
hörde ban något ord från morgonbönen
ljuda i sina öron. och då Alma höll på
att reta Oskar, mindes hon plötsligt, huru
kusin Minni alltid var så söt och snäll
mot sin bror Fredrik.
En dag då Oskar och Alma kommo in
i matrummet till middagen, sågo de tant
Betty, kusin Minni och Fredrik slå
lutade öfver ett bylte, som låg i den stora
gungstolen.
„Kom hit, så lån 1 se någonling sötl!"
ropade Minni.
„Hvad är det", frågade Alma nyliket.
„Åh det är en liten stackare, hvars
mor dött i går; fadren dog för Irc
månader sedan. Och då hon har ingen som
tager vård om sig, hafva vi beslutat taga
henne till oss" svarade tant Betty.
„Har hon inga andra slägtingar?"
frågade Oskar.
..Blott en moster, men hon är
krympling" svarade Fredrik. „1 måsten lä se
henne en dag."
Dollan, som Fredrik genast kallade henne,
blef en stor favorit hos alla. Besöket till
Dollans moster blef emellertid uppskjutet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
