Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 4
EOS.
3
klädeshandlaren. „Du har väl fått for
litet pengar kan jag tro. Du skall gå dit
igen, Baptist, efter det som fattas, och
nekar bankiren gifva dig det, skall du
betala det af din lön. Jag ser att n:o 2
fattas. N:o 2 var värdt 8 fre. Du har
naturligtvis sålt det for 6 fre. „Aek nej",
svarade Baptist, „det är just motsatsen,
det orätta ligger däri att jag såll det för
15 fre. I
„15 fre.", ropade klädeshandlaren, „15
fre., du är en präktig pojke, Baptist. Du
skall med tiden blifva en god aföirsman.
Femton Irancs, det måste jag säga, 15 fre.
lör en meter kläde, som icke är värdt ti
fre.I Få 30 meter blir det ön vinst af
210 fre. 0 lyckliga dag!"
„Huru, gudfar, jag hoppas alt ni icke
vill göra någon fordel af mitt fel?"
„Ah, kanske du vill dela med mig",
sade den värde handelsmannen. Något
skall du väl füt . .
„Nej", sade de ungo Colbert, under det
ban upptog sin halt, som fallit på golfvet.
„Jag kan ej inlåta mig på någol sådant.
Jag vill gå åter lill bankiren och bedja
honom om ursäkt saml gifva honom de
penningar jag fått för mycket".
Och med dessa ord var han ut genom
dörren i ett enda hopp.
„Kan jag få tala med herr Cenani",
frågade Baptist betjänten, då han andfådd
kom till hulelleL „Han skulle just nu gå
ut, och jag tror ej han tar emot er, men
jag skall fråga", svarade denne.
Utan alt vänta på tillåtolse följde üaptisl
med in i rummet.
„Hvarför kommer du åter, är icke all
rätt, jag har ju betalt dig eller hur?"
frågade bankiren i vredgad ton.
„Min horre", sade Baptist, ,jag har
bedragit er, visserligen icke med uppsåt,
men ni har ändå genom mig blifvit
bedragen. Här äro de 450 fre. ni gaf mig
för en stund sedan, de 210 tillhöra oder, ty
det kläde jag sålde er kostade endast 9
fre., men jag begärde och fick 15 fre.
metern. Vill ni vara god och se efter
om alla penningarne äro där?"
„Är du alldeles säker på att det är
som du säger?" sade bankiren vänligt,
och att det nu icke är något misstag?"
„Ni har klädet ännu, herre, är det icko
märkt med n:o 2 och 8 fre. metern. Jag
har ej misstagit mig nu, och beder er
förlåta, att jag emot er vilja hindrat er
att gå ut".
Gossen ville aflägsna sig, men bankiren
bad honom vänta. lian tog honom i
handon och Irågade eller hans namn.
„Jean Baptist Colbert", svarade gossen
rodnande.
„Och huru gammal är du, Baptist?"
„Femton år, min herre".
„Vagnen är förspänd, herre", sade
betjänten. Bankiren släpte gossens hand,
såg vänligt på honom och sade:
„Vi skola träffas åter, Baptisl".
Baptist sprang nod för holelllrapporna
och ville just gå ut på gatan, då någon grep
honom i kragen. Det var lians principal,
som föyt honom och nu öfveröste honom
med o veit, därför att han återlämnade
pougarne.
„Jag vill ej längre hafva dig i min
tjänst", röt han. „Gå, och om dill lif är
dig kärt, så kom icko hit mera". Ett
slag följde till afsked. Detta var
principalons välsignelse.–-
Det var middag och herr Colbert salt
till bords med sin hustru, då dörren
öppnades och Baptist kom in. Föräldrarne
blefvo beslörda, då do sågo gossens
förvridna och sorgsna ansigte. „Hvad fattas?
dig Hvarför har du lämnat butiken på
en söckendag? Är din gudfar sjuk? öller
du kanhända — tala — hvad lättas dig?"
(Forts, pä sid. 6).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
