Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2
EOS.
X:o 5
„Till Juggernauts tempel.’1
..Hvad hoppas du att vinna genom alla
de plågor du pålägger dig?"
..Nästan allting, men framför alt
förlåtelse for mina synder."
Missionären berättade honom nu om
Jesus Kristus, som tagit bort våra synder
och att, om fakiren ville tro på Honom
han genast skulle bli befriad från sina
synder.
Den plågade mannen blickade på
missionären med stor förvåning. Men så
kommo några brahminska präster och
tvingade honom att fortsätta sin svåra
väg på de söndersargade knäna i det
brännande solskenet.
Unga hinduer undervisas att plåga sig
själfva, på det att de må förskaffa ära åt
afgudarna. En tio års gammal gosse
begynte sålunda, alt han alltid sofde på en
bädd af stora törnen. Därefter inneslöt
han sig i en cell, där hungriga råttor
gnagade köttet från hans kropp.
Slutligen lade han sig på en bädd af hvassa
spikar och drogs rundtomkring landet
lusental mil under en tid af trettiofem år.
Alla bland folket ärade honom såsom
en gud. Ibland under den kalla årstiden
lät ban sitt hufvud både natt och dag
begjutas med kallt vatten och om
sommaren i den våldsamma hetta, som råder
i Indien, lät han uppstapla stora bål för
att öka sitt lidande genom hettan.
En annan man höll sina armar
öfver sitt hufvud så länge, tils de
förtorkade och intet blod flöt i dem. Andra
hafva suttit med benen korslagda under
kroppen, tils fötterna blifvit obrukbara,
ännu andra hafva hängt sig med
hufvudet nedåt i trän, eller hafva stått för lång
tid i Huden ända upp till axlama eller
körl knifvar genom händerna och utöfvat
många audra grymma sätt att pina sig
själf.
Sådant är hedendomens mörker. Skola
vi icke enhvar, i den mån vi kunna,
skynda att hjälpa dessa stackars
människor, för alt de mà kunna bli delaktiga
af kristendomens rena, klara ljus.
En viktig sak.
ået var engång två bröder, som föddes
i samma hem. Som myckel små
blofvo de åtskilda. Den äldre kom till
ell stort ocb rikt hus, blef uppfostrad i
rikedom, fick gå i skolor och lära sig så
mycket godt och nytligt. Den andra kom
till en fattig, usel koja långt borta i en
skog. Där hörde och såg han ingenting,
lärde sig ingenting och växte upp till en
stackars okunnig varelse, som fick »lila
mycket ondt och erfara många tunga
lidanden.
Då den äldre brödren växte upp biel
han en ansedd och välmående man. Han
hade glada och friska barn, som lekte
omkring honom, och bodde i ett vackert
hus. En dag kom en resande, som farit
genom den fjärran skogen där den yngre
brödren lefde, till den äldre brödren och
berättade, att ban sett brödren där saml
huru svårt han hade det och huru
okunnig och förvildad han blifvit, samt bad
den äldre brödren sända honom någon
hjälp.
Denne rykte på axlarna och sade, att
detta blefve bra svårt för honom. Han
hade sitt stora hus, sina barn och tjänare
omkring sig, som behöfde hans hjälp.
Den yngre brödren visste säkerligen icke
af något bättre eller förstod att önska
annat, då han ju aldrig hört eller sett
annat under sitt skogslif. Hvartill tjänade
det alt giiva honom nya vanor ocb lära
honom ett bättre lefnadssätt, då ban
säkerligen vore nöjd med det han nu förde.
Och så glömde den rike brödren sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
