Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
No 6
EOS.
3
»Hvarför skulle jag det, när de icke
voro mina egna, herre", svarade Fred,
förvånad öfver frågan.
,,Du tror altså du skall försvara sådan
egendom, som är dig anförtrodd, till och
ined om du får sota derför, tror du det?"
frftgade herr Martin.
„Ja, herre", svarade Fred med
eftertryck.
„Det är en god grundsats — en god
grundsats", upprepade herr Martin. „Jag
fir glad, att du också utöfvar den", och
han körde bort samt lät Fred fortsätta
sin färd till torget med äpplena.
När frukten blifvit såld till ett pris, som
han visste skulle vara tillfredställande för
egaren, skyndade Fred hemåt igen och
stannade för att äta middag på en
skuggrik plats. Jack, mulåsnan, tuggade
belåten på en mun full hö och Fred smorde
sig med en smörgås, som hans mor hade
tillagat åt honom, då herr Martin kom
åkande på vägen till sitt hem. Man
stannade hästen, då han upphann Fred.
„Nå, har du lått den där säkerheten
än?" frågade han.
„Nej, herre, jag vet ingen utsikt för att
kunna skaffa någon", svarade Fred.
„Ja, men jag behöfver en gosse med
ens", svarade herr Martin, „och under
sådana förhållanden tänker jag, att jag
kan taga ditt tillbommade öga som
säkerhet, enär jag vet hur du fått det. En
pojke, som försvarar, hvad som blifvit,
honom anförtrodt så modigt som du gjorde,
kun man lita på under alla
omständigheter".
Till sin stora belåtenhet tick Fred
morgonen derpå tillträda den plats han längtat
efter, och han var sà samvetsgrann till
och med i de minsta saker, som
öfverlämnades åt hans vård, att herr Martin
aldrig ångrade att hafva antagit honom
den säkerhet han själf hade stält.
Hvad säger farfar om „Eos"?
fl^eni kom hem från skolan. „Eos" hade
-j just kommit med posten och
lärarinnan hade delat ut bladet.
„Farfar, farfar, här är sista Eos". „Titta
litet på den, medan jag äter frukost".
Farfar lägger glasögonen på näsan och
studerar tidningen. Då Leni ätit kommer
hon och lägger armen kring farfars hals.
„Hvad tycker farfar om „Eos"?
„Åh jag tycker riktigt bra om den. För
omkring trettio år sedau, då din pappa
var liten, fans det i Finland också en
sådan tidning. Det var sagokungen som gaf
ut den. I den fingo de första gången liisa
många af de vackra sagorna som nu
linnes i „Läsning för barn" såsom „Valters
äfventyr" „Iluru skogens små barn lärde
sig läsa" och många andra".
„i\ro de sagorna så gamla!" utropade
Leni förvånad. „Jag trodde alt de voro
alldeles nya!"
„Ja, ser du, pullan min, det, som är
riktigt vackert och godt, det blir aldrig
gammalt. Bibeln är också en mycket,
mycket gammal bok, men den kännes dock
alllid frisk och ny for enhvar, som läser
i den.
„Hvad tycker farfar mest om i „Eos"?
frågade Leni intresserad.
— „Sista sidan som handlar om „Hvem
ka» sin läxa" svarade farfar och såg litet
skälmskt på Loni.
„Nåja" — sade Leni litet långsamt.
Den kan visst vara bra. Men tycker
farfar den är roligast?"
„För mig är den bäst, Orn du läser
den afdelningen riktigt noga och så gör
precis så som där står, så blir du en stark
och duktig flicka och kan bli till stor nytta
och glädje för ditt land och dina egna".
...lag är rädd alt jag glömmer hvad där
slår, vet farfar".
(Forts, pä sid. 6.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
