- Project Runeberg -  Eos. Tidskrift för barn och barnens vänner/Organ för Lärareföreningen Hälsa och Nykterhet / År 1895-1896 /
7:2

(1853)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

2

EOS.

N:o 7

met, där Karna slagit sig ned med sina
män.

Under en tid sutto de tysta och
betraktade hvarandra. Slutligen sade Karna
for sig själf: „Hvarför skall jag förblifva
tyst, då jag funnit Guds nåd och hyser
intet annat än kärlek Ull alla människor
i mitt hjärta?"

Så vände han sig till Morocco och
sade: „Vet du, hvarför du och jag hafva
mötts i fred i detta rum? Du har
lämnat ditt spjut hemma och jag har lämnat
mina; och vi sitta nu tillsammans som
vänner i samma rum." Morocco sade:
„Nej, jag kan icke säga dig orsaken; tnen
det är sant, att du sitter där och jag
sitter här, och vi sitta såsom vänner."

Karna sade därpå: „Ursaken är denna:
missionärerna hafva kommit till våra land
med don store Gudens ord. Och detta
ord lärer oss, att fastän vi äro af skilda
folk och lulu olika språk, vi dock äro af
samma blod och alt vi fallit i synd."

„Men det finnes en frälsare som dog
lör oss alla och en väg till frälsning och
en Ande for att undervisa oss om vägen,
då ordet predikas för oss. Guds ord har
besegrat våra hjärtan och vi äro nu
fridens söner. Om icke vi hade fått höra
detta ord, skulle vårt möte i dag i
sanning varit ett helt annat. Endera hade
mitt spjut trängt in i ditt iijärta eller ditt
spjut i milt hjärta; endera af oss skulle
fallit". Sedan logo de af sig sina
armringar och bytte dem såsom tecken på
ömsesidig vänskap.

Häreller skakade de hand och bådo
tillsammans samt fröjdades öfver deu
stora förändring som evangelium värkal,
i del krig och blodsutgjutelse blifvit
häm-madt och Irid och gläctøe i dess ställe
begynt råda.

Ramas närmaste granne, en annan vild
höfding bland Kallrerna, talade sålunda
Lill missionären efter det han en tid lyss-

nat till dennes predikan: „Du har ett
godt ändamål med din hitkomsl till oss;
sådant passar sig för Guds söner: ja, det
är så godt att det är underligt atl du
icke förut och för längesedan tänkt på
att komma till oss. Krig gör aldrig och
kan aldrig göra ott land godt. Vi lacka:
vi tacka högeligen; vi hafva icke
tillräckligt ord atl lacka dig." Och så bofaiile
han all slålspetsarna på hans krigares
spjut skulle lagas bort och af dom göras
ett galler längs vägen upp till det lilla
tempel, som tian låtft bygga for
gudstjänsten.

Då Jesus blef född sjöngo änglarna
„Ära vare Gud i höjden, frid på jorden
och åt människorna en god vilja!" Och
alleslädes där evangelium blir kändt,
predikar det kärlek och nåd. Dol bcrällar
om frid med Gud genom Jesus Kristus
och att denna frid erhölls genom hans
död på korset lör att laga bort våra
synder.

Svarte Percy

öller

de tvà sjökadetterna.

„B—| ck, berätta oss en sann historia om
någon, som du har känt, pappa",
sade ifrigt Anna, Oskar och John.

„Skall det vara om en flicka eller en
gosse?"

„En gosse den här gången, en duglig
gosse, säg", svarade de.

„För omkring trettio år sedan" sade
deras fader, „var en gosse vid namn
Harald ombord på etl örlogsfartyg. Han
älskade Herrön Jesus, och lians ensamma
moders sisla ord till honom vid skils-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:49:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/eos/18951896/0050.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free