Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nmi 14
EOS
3
t-enen på. fartyget hade ft>r regel, att
aldrig nagra barn skulle få sitta med
vid matbordet. Vi veta att
ordningarna på fartyg Äro mycket stränga,
och därföre kunde icke något
undantag göras för lilla Anna. På hennes
fadnrs begäran, skakade kaptenen blott
hufvudet och sade, att ban var ledsen
att nödgas blifva vid det som var
bestämdt.
Huru skulle nu lilla Anna kunna
trösta sig, om hon hvarje måltid skulle
vara borta från sin fader? Emellertid
lyckades man hitta på ett sätt, som
kunde hjelpa saken till rätta, och mot
hvilket äfven kaptenen icke ville något,
invända. Man skaffade sig en mycket
liten, låg stol och satte den under
matbordet. Lilla A_nna kröp nu under
och tog sin plats därpå, och där satt
hon, dag efter dag. under bela resan
vid sin faders fötter. Hon var mycket
mycket nöjd med sin plats under
bordet, ty hon var ju bredvid den hon
mest älskade på jorden och fraktade
därför intet; tvärtom hfinde det ofta,
att hon, när middagen var slut, hade
fallit i djup sömn, lutad mot sin faders
knä.
Sägen mig nu, om vi icke kunna
lära något af denna lilla berättelse.
Lära vi icke, hvad barnslig tro och
enfaldig ödmjukhet vill säga? Lära vi
icke oss, huru vi skola längta efter
rår himmelske Faders ständiga
gemenskap, och huru trygga vi kunna vara
hos Herreu äfven på den ringaste
plate. Lilla Anna kunde vara trygg
åto p& det stora hafvet, midt ibland
en skara främlingar, endast genom att
vara t: id sin faders sida. lian var
hos henne och därföre kände hon ingen
tara. Och au »r ju Gud hos oss alla
stunder, Han- Skaparen och Uppe-
hållaren af allting. Och Hans öga som
aldrig slumrar, vakar öfver oss
sorg-fälligare än någon faders, ömmare äo
någon moders.
Må vi då blott se till, att vi äro
Hat wi rätta barn, att vi gå med våra
synder till Honom, att vi lyda Hans
vilja, att vi bedja Honom af hjärtat,
att vi dyrka Honom, icke fåfängt, utan
i Anda och sanning. Så, blott s& skola
vi hafva cärklig välsignelse af den
stora uådeu att få säg»: Fader vår,
som är i himmelen.
w *
Lösning till pristäflingen i N:o 12 1895.
F-n kisse kilar i ett hål
1 Meu Wov som heunc icke tål
Han nappa vill i svansen,
Han kilar därför i eu hast
Oeh sina tänder hugger fant
Och nu så börjar dansen.
Men katten den lir en filar
Pen vet att straffa i sin tur
Och därföre den hämnas.
Setv Wov sin nos i hålet fiir
Han mer ej bra derutaf màr
1 fred han mer ej lämnas.
Af katten, hvilken med sin tass,
På hvilken klon Ar ganska hvass
Han oupphörligt smekes
Till dess att lmn på hufvet ftr
Förfärligt inånga stora sår,
Som ej så hastigt lakes.
Af doktorn Wov ftr medicin,
Får ligga p& en soffn fin
Med bindlar ikring munueu.
Och kisse sitter därinvid
Ger droppar pà bestämder tid
Och sköter väl om hunden.
Sylvia Ko rol ett.
k
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
