Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nst | j * 1»»
EOS
henne därpå utanför slottet och visade
henne en milslång åberstrflcka bevuxen
med idel unga rofvor. „0m du vft""
tar Ännu i åtta dagar, sä har du här
rofvor i millionvis och kan städse
skada dig nya leksystrar, när de gamla
dö bort".
Detta var ju alltid en tröst; men
prinsessan kände sig åter sä förfärligt
ensam både denna och den följande
dagen och mera ftn förr lflngtade hon
efter sin prins. Då uttänkte hon en
list. På den åttonde dagens morgon
gick hon ut till rof&kern, drog upp en
planta och berörde den med
trollstaf-ven. Mon hennes tanke dvaldes icke
nn vid hennes käraste leksyster. Fram
ur trollstafvens spets flög ett litet
surrande bi. „Flyg snabbt till min kilre
prins och säg honom att han i
morgon töre solnedgången skall vara vid
gränsen under den stora eken lör att
hflmfa mig. Flyg, flygü.
Biet nådde lyckligt prinsens palats
och vid aftonen var det välbehållet
med svaret tillbaka hos prinsessan igen.
Glad lade hon sig att sofva och glad
vakuade hon den följande morgonen.
Dii bärganden efter vanligheten
knäböjde inför henne, räkte hon honom
vänligt handeu och då ban åter bad
henne bli hans hustru, sade hou så
mildt att bärganden knappast trodde
sina öron: „Min kära bftrgand, jag kan
icke säga ja ännu i dag. Först måste
jag veta, huru många rofvor jag har
att råda öfver. Kan du räkna dem
och säga mig deras antal, eå lofvar jag
att ingen enda dag längre hålla dig i
ovisshet. Öfver detta svar blef
bärganden så glad, att ban Hög som en
stormvind ut från dörren och begynte
strax räkna rofvorna. Men knappt
var han ute på åkerns yttersta ända,
innan prinsessan stod vid
trädgårdsmuren där åkern begynte. Hår drog
hon upp en af de största rofvorna,
berörde den med trollstafven och
förvandlade den till en präktig hvit häst.
Hon svingade sig upp pä dess rygg,
hviskade den ett par ord i örat och
red bort i susande galopp. Vid
middagstiden hade bärganden småningom
blifvit färdig med det brydsamma
arbetet att räkna rofvorna. Men i samma
ögonblick han nådde den sista, glömde
han talet, och det var honom omöjligt
att ihågkomma, oin det var elfva
millioner sju hundra tusen sjuttiosex eller
sjuttiosju. Han måste således börja
sin räkning ånyo och det blef nästan
afton, innan han på nytt hade räknat
igenom rofvorna. Han ilade mi in i
slottet for att uppsöka prinsessan. Men
hon stod ingenstädes att finna.
Slutligen begynte han ana oråd; han ilorde
sig sin andeskepnad och svingade sig
upp på sin tron. Först vände han
blicken mot väster; där sjönk solen
just nu ned bakom Böhmens
sommar-gröna höjder. Så spejade han mot
öster ut öfver bärgons slutningar och
skogarna vid deras fot. Och i samma
ögonblick såg han prinsessan på den
hvita hästen fara öfver gränsen och
nuder ekeu höll den tappre prinsen
med hela sitt följe. Och bärgandeu
såg, huruledes prinsen lyftade ned
prinsessan från hästryggen och hörde,
huru alla prinsens spelman blåste på
trumpeter och slogo på trummor af
fröjd öfver att prinsessan kommit
tillbaka Oå blef den mäktiga bärganden
så förbittrad, att han slnngade en
flammande blixtstråle mot den gamla
gräns-eken så att den under ett
fruktansvärdt åskdunder störtade till
jorden tatt invid fötterna på prinsens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
