Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 191
EOS.
Efter en raanada rem ankommo de
till Bay of Islands efterlängtade hamn.
Sä snart de inkommit i hamnen,
frågade kusinerna efter missionären, hvars
namn var Williams, ehuru han af
infödingarne kallades Wiremn och i
anseende till att han begagnade
glasögon äfven Karamu eller Fyra-ögon.
Det var för Kat» ett viktigt ögonblü k,
då han inträdde till missionären, den
förste af det slaget han någonsin sett.
Missionären frågade: ^Hvarför
hafven I kommit hit?" — „För att erhålla
en missionär till att nndervisa vårt
folk." — nDrt finnes ini/en, som vi
kunna sända~
Hvilket slag var icke detta för den
stackars Katn! Skulle han väl rest åttio
mil endaßt för att mötas af en vägran?
Han blef mycket modfäld. Kusinerna
sökte att öfvertala m:r Williams att
sända en missionär. De talade flera
timmar, men erhöllo alltid samma svar.
„Det finnes ingen, som kan resa".
Följande dag återvände de mycket
bedröfvade till skeppet. Där
kvarstannade de en tid, utan att anträda
återvägen, ty skeppet skulle målas. De
beslöto att före sin afresa göra ännu
ett försök att ti sitt hjärtas begär
uppfyldt och gingo därför efter
förloppet af en vecka åter i land för att
tala med m:r Williams. Slutligen
erhöllo de följande svar: „Gå till min
bror, kanhända kan han hjälpa er".
— „Hvar bor hau," frågade Katu
ifrigt. — „På ett ställe, beläget femton
engelska mil härifrån." — 7>Jag känner
ej vägen dit." — .,«Jag skall medsända
en gosse såsom vägvisare."
Med nytt hopp och ledsagad af en
infödd gosse färdades de båda
vännerna till fots. Då de passerade
genom de ensliga skogarne, bäfvade de,
för att någon af deras fiender skulle
fä se dem, ty Katns fader hade härjat
i denna del af landet. I solnedgången
anlände de till ra:r Williams broders
hem. De blefvo vänligt emottagne och
försedde med föda och en fdt att
sofva på.
Katu dröjde till följande morgon
med att framställa sin begäran. Då
sade ban med värma och allvar: „Vän,
vill du gifva oss en missionär?" —
„Vi kunna ej sända någon," blef
svaret. O, huru bedröfvad blef ej Katn,
då ban erhöll detta svar! Han kunde
knappast tro, att det värkligen ej fans
någon missionär åt honom, ty hau såg
i samma rum en ung man, som just
tyktes vara en sådan, och frågade
därför: „Kan jag ej få den där
mannen?" — ,,Nej," svarade m:r Williams
„han är nyss anländ och förstår ej ert
språk."
Katu fortfor ännu en stund att ifrigt
tala för sin sak, men erhöll ständigt
samma svar; „Vi kunna ej sändauågon."
De båda kusinerna återvände djupt
nedslagna till den andra m:r Williams
och berättade honom sin motgång.
De sade: rVi hafva öfvergifvit våra
hem, våra hustrur och värt folk ooh
hafva kommit denna långa väg, men
hafva ej fått höra ett enda glädjande
ord."
De gingo mera bedröfvade än förut
till skeppet. Där förblefvo de, utan att
bege sig hem, emedan fartyget
fortfor att ligga för ankar.
Tvänne veckor voro tilländalupna,
och endast åtta dagar återstodo till
dess fartyget skulle afsegla, då Katu
en dag vid middagstiden hörde eu
sjöman Utropa: (Förta.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
