- Project Runeberg -  Eos. Tidskrift för barn och barnens vänner/Organ för Lärareföreningen Hälsa och Nykterhet / År 1895-1896 /
28:3

(1853)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

N:o 3»

3

Äng. inte någou särdeles längd för en

jätte, mon de sista ättlingarna af
stammen höllo p& att aftaga både i längd,
bredd ooh antal. Han hette Bocadrachus
och lefde i en gtotta långt inne i
vildaste skogen, beskedlig och oförarglig,
när inte någon ofredade honom. Han
lefde som björnen af rötter ooh bär
samt någon gäng al en vilsekommen
get eller älg, eller en ko, som gått för
långt från gården.

Människorna sågo honom äällau, oeh
ban brydde sig icke häller om dem.
Hau lefde förnöjsam i Bin värld, den
stora, majestätiska skogen, där ban
lärt sig förstå furornas och forsarnas
språk. Blott en sak hade hatl lärt sig
af människorna: att odla tobak. Hau
hade en gång mött’ en bonde,
Snus-Jeppe kallad, ipå landsvägen, och i
förskräckelsen Lade denne bjudit honom
en pris snus ur sin dosa for att göra
honom vänligt stämd. Raoodraohus tog
sig eu pris, hvilket var så mycket aom
hela dosans innehåll, ooh ujöt så
ofantligt af den behagliga kittlingen i
näsan, att han bad SnuS-Jeppe köpa
honom litet frön af tobaksplantan, så
han själf kunde skaffa sig snus.

Vildhjärna.

Sag» »f Toini Topelius.

D et var i ile tider, när jättarna
begynte försvinna, ty deras tid var
ute. Kristendomen och
folkupplysningen förjagade dem, likasom den första
morgonslrimmau jagar alla nattens
dimmor och spöken på flykten. Mun
ännu funnos bär och där, i vilda och
ödsliga bygder, de sista kvarlefvorna
af jättaruas väldiga stam, och folket,
som ärft sina förfäders vidskepliga
vördnad för dessa, delade sin dyrkan
mellan Gud och vildmarkens hedniska
varelser.

Vid södra Finlands kust, i det
nuvarande Nyland, lefde pä den tiden

en jätte, som sades vara fyra famnar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:49:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/eos/18951896/0219.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free