Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EOS.
N:<i 8
— Ja - - ag vill iin - - te bli snus! —
k lunkade det ynkligt i Pekka
— Nåväl, — sade Iloeadraehns, —
du tager jag dig i min tjänst frän
denna stnnd. Jag skall tämja dig, som
man tämjer en vild fåle, och vill du
inte lyda tygeln, så får du alt »maka
piskan. Ni, Snus-Jeppe, kan ga er väg
nu. Se här >;u pris snus först. Prosit,
och adjt).
Snus-Jeppe uos och bockade, bocka
de och nös: adjö, herr lirook , .. Bräck
. . . JJrakab& kvs , . . sade han och af
lägsnade sig baklänges. — Men det
säger jag, släpp konom inte!
Jätten teg ett snöre, tjokt som en
människoarm, band den ena ändan om
Pekkas ben och den andra vid sin stöfvel
När ban gick, fick Pekka slinka med
bäst han kunde, och när jätten sof,
stängde han in Pekka i en håla,
därifrån ban inte kuude rymma. Ibland
på siua vandringar mötte de fQlk, som
pekade tiuger ät Pekka och voro glada
att vara honom kvitt.
Pekkas sturskhet och odygdsbegär
smälte småningom bort under denna
förödmjukelsens tid. Hau lärde sig
arbeta och lyda, och när de tre åren gått,
gaf jätten honom hans frihet igen och
en stor fjärd ing snus på köpet.
Historien förmäler ej, hur det sedan
gick med Booadrachua. Men här och
hvar på Finlauds kuster kau man
ännu ee spår at’ honom: de ttøupa
„gry-torna" i bärget, dem vi kalla
^jättegrytor11, och där jättarna malit sitt
snus — och sitt kaffe — aall det deu
tiden var brukligt, att,jättarna drucko
kaffe! mr n^faittito Wu»Wnhi«:)
jilfvan.
[J) et. var midnatt. Måneu sken öfver
insjöns lugna yta, öfver den låga
kojan på stranden och öfver den
vid-sträkta mossen där invid. Älfvorna
hade fest De dansade och lekte på
tufvorna Men en liten älfva satt
sorgsen och ensam, afiägnad från de
öfriga. Hon hade mycket att tänka
på. F.melliunU om kvällarna hade hon
sett människorna från torpet. Hon
viste, at.t de arbetade hårdt för att.
skaffa sig föda, och likväl, tykte hon,
sågo de alltid glada ooh frimodiga ut
Hon tänkte: „Hvad tjänar det till att
ständigt dansa och leka som vi; det
är blott ett tomt glädjelöst lif vi lefva.
O, om jag vore en människa! Då kunde
jag sträfva till ett mål, då kunde jag
blifva god, nyttig och älskad. Men
jag kan aldrig blifva eu människa;
människorna hafva uågot, som jag
aldrig kan f&. Bättre vore det då att
dö, att försvinna, blifva ett intet. —
Hon satt där och tänkte, och tänkte.
Hou märkte intet af det, som tilldrog
sig omkring heune. Hon märkte ej
det ljusa skimret i öster: hon märkte
ej, att månens sken blef blekare och
blekare, att älfvorna småningom, den
ena efter den andra, kröpo ned under
tufvorna. „Skynda dig, skynda dig",
ropade de till henne, „dagon kommer."
Hon hörde dem icke.
Solen gick upp; det blef lif
öfver-alt; fåglarna kvittrade, och vinden for
sakta fram öfver insjöns yta. Men
älfvan? Hon var försvuunau, död.
Hon hade blifvit till intet
Snurran.
(Ur eu korivcnUidniiig.)
-
Lösning till den Geografiska
gåtan i N:o 26.
Otiega, insjö i Europa.
Seine, flod i Europa.
Kongo, fiod i Afrika.
Aluta, biflod till Donan.
Raumo, stad i Finland.
Gossnamnet är Oskar. i
M. Salmi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
