Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 2ii
EOS
a
För att hou ej genast skulle dö, måste
läkarne gifva henne iitet alkohol hvarje
dag."
„Ja, men, nog kan det då finnas
hjärtlösa mödrar," ioföll Grannas-mor;
„jsg kan knapt tro, att den där
historien är sann."
.Åh. jo, det är den nog," menade
Wille. rI England lära kvinnorna
dricka lika mycket som männen. Är
det underligt då, om de ge sitt
skrikande barn det enda ätbara de ha till
hands: brännvin. Ja till och med här
i Finland lär det ej varit ovauligt,
att se mödrar stoppa en lapp
doppad i brännvin i sitt skrikande barns
mun. Detta hände dock förr i världen,
då man brände brännvin själf, ooh då
•let flödade i strömmar i nästan hvarje
hem på landet. Nog har här jn nu
blifvit bättre, och med Guds hjälp,
skall det väl gå ännu mera framåt,"
slutade Wille.
Alla sutto tyeta en lång stund.
Slutligen sade Emü: „Ja. hvad
tyk-ker du Wille, att man borde göra for
att f& det bättre stält här hos oss?u
„Jou, sade Wille, „jag tror, att om
hvar och en lofvade sig själf att icke
begagna starka drycker annat än som
medicin, så skulle vi snart ha det bra.
Då skulle vi ej behöfva se sådana
olyckliga, som mau t. ex. får se i
Bta-den, där de vaudra omkring, slöa och
likgiltiga likt osjäliga djur. Man kan
förlikna dem vid lefvande grafvar. Våra
fängelser blefve då i det nPrmaste toma,
våra dårhus likaså. Då »kulle det ej
längre finnas några stackars barn till
drinkare. Fattigdomen vore ock
myk-ket mindre. Ja mänskligt attfcs. blefve
det ett lyckligt’ tftøstind." iL
„Ja, Gud gifve sa<1e
"Grannas-mor. „Nog har Wille fått mig så
öfvertygad om det rätta i det han sagt,
att inte får någon nu mera se en
droppe starkt i detta hus."
„Jag skall fflrgöka göra mitt bästa
därhemma, jag också," sade Emil.
„ Godnatt8!
„Gud gifve", svarade alla i stugan,
och Emil gick. /. F.
Vargen och ekorren.
Kaliet af Leo Tolstoi.
Då ekoJTen en dag var ute och
skattade från gren till gren,
råkade han fälla ner pä en varg som
låg och sof.
Vargön högg tag i honom ooh ville
äta upp honom, men ekorren tigde
och had honom att skona hans lif.
„Nå godt", sade vargen, „jag skall
skona dig, men med vilkor, att du
säger mig, hvarför ni ekorrar alltid
äro så muntra af er. Jag har jämt
och samt tråkigt, jag, men ni leka och
hoppa beständigt, det har jag sett.,,
Ekorren svarade:
„Jag är så rädd tör dig, att jag
icke törs öppna munneu. Låt mig
kila upp på grenen där, så skall jag
säga dig det."
Vargen släpte honom, ooh ekorren
hoppade upp i trädet och sade:
„Du har tråkigt, därför att du är
elak, — grymheten gör sinnet tort
och kält. Men vi äro så muntra af
obs, därför att vi är snälla och
god-hjärtade och icke göra någon varelse
illa."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
