Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
s-.o Hfl
EOS.
3
Deras straff var likväl därmed icke
ändadt. „ MAiigen rotting,u säger
Franklin, „nöttes den kvällen af
för-törnade fäder ut ända till stnmpen,
och mången vildbasare till son fann
nnder den följande veckan äfven den
Mukaste stol för hård att sitta på."
Hvad Benjamin beträffar, var ban
vid hemkomsten mer rädd för sin låders
sorgsna blick och förebråelser kn för
den kroppsaga, ban väntade, och som
ej häller uteblef.
„Ben,tt ropade hans fader en stund
efter agans utdelande, rkom hit!"
Med nedböjdt hufvud nalkades han
faderns stol.
„Ben, hur kunde du tillgripa
egendom, som ej var din?"
Nu lyfte Ben hufvudet och blickade
sin far i ögonen, nar ban svarade:
„Fader, hade det varit endast för
min egen nytta, skulle jag aldrig drömt
om att göra det. Men jag vet, att bela
samhället skall hafva nytta af kajen.
Om stenarna hade blifvit använda till
huset, hade ingen mer än husägaren
haft nytta af dem. men såsom jag
användt dem, blifva de många människor
till gagn!"
„Min son," sade den gamle Franklin
högtidligt, så långt det står i din
förmåga, har du gjort samhället större
skada än stenågaren. Benjamin, jag
är fast öfvertygad om, att alt mänskligt
elände, både samhällets ooh den
enskildes, är en följd af glömska af den
stora, viktiga sanningen: att ondt
åstadkommer ondast ondt — att goda
mål måste rinnas genom goda medel.
Benjamin Franklins hela
efterföljande lif visar, att ban ända till sin
död mindes och sökte efterlefva denna
en vis och god fäders lärdom.
^lan skall aldrig . . .
p^iör nu, moster Sara, — ropade
■Ity Pigge ooh klef med sina våta
stöflar direkte in i förmaket, der
moster Sara satt och stoppade gardiner, —
hör nu, moster, jag såg en bok i
Edlunds fönster, som hette: man skull
aldrig. Hvad betyder det?
— Det betyder, att man skall aldrig
klifva in med våta stöflar på mammas
fina förmaksmatta. Marsch ut igen,
min gosse, och torka vackert af
fötterna!
Figge promenerade tankfullt ut i
tamburen, strök sina stöflar
nödtorf-teligen mot dörrmattan och kom så in
igen.
— Men moster, nog måste det väl
betyda något riktigt, — fortsatte han.
— Måntro boken handlar om indianer,
de bruka ha så lustiga namn. Masse
Himmelstjerna berättade om en, som
hette: det klufna mat och en, som hette:
tag dig om näsan ooh . . .
I detsamma kom Augusta från
skolan, slängne sina böcker på
matsalsbordet, så en af dem flög tvärs öfver
det och föll på golfvet, staplade
öfver-plaggen på en stol och slog sig, röd
af ifver, ned på moster Saras nyss
stoppade gardiner.
— Mos . . .!
— Stopp litet och sakta i
vändningarna! Man skall aldrig rusa fram som
en blindbock, när man har ögon att
se med, — brummade moster Sara och
ståtade ut skryklorna, så godt hon
kunde.
— Det var just det jag skulle fråga,
— sade Augusta och damp ued i
gungstolen. — Hvad betyder det, att
det är en bok, som det står på pormen
på, att man skall aldrig, . . . som fins
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
