Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ämnar skänka bort till en dam. Jag
tror den kan passa!»
Madame rätade sig plötsligt stramt
upp i stolen och lät spetsprofvet med
en föraktlig rörelse falla till golfvet.
Men hon sade ingenting. Onödigtvis
önskade hon icke att stöta sig med
sin man, som verkligen — till och
med efter det adertonde århundradets
begrepp — var en ytterst complaisant
äkta man. Han umgicks sålunda
fortfarande i all vänskaplighet med
Francueil, liksom han gjort under
hela den tid denne dagligen och mer
än dagligen brukade besöka hans
hustru, och nu hade han icke heller
något allvarligt att invända emot, att
Grimm för beständigt bodde i hans
hus. Lyckligtvis hade Madame haft
den takten att bägge gångerna välja
spirituella och musikaliska
hjärtevänner.
Men nu hade Madame d’Epinay
icke mera tid att offra på detta
oviktiga kallprat. Hon gaf beslutsamt
lakejen en vink, att han kunde gå;
Monsieur sträckte sig motsträfvigt i
sängen och beredde sig att höra på.
»Ja, min vän,» sade hon med en
medlidsam axelryckning och ett halft
småleende, »jag är verkligen ledsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
