Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att sakta trycka hans hand. Det låg
trots all hennes afundsjuka ovilja och
förbittring mot denna »malplacerade
kärlekshandel», i denna
handtryckning en verklig och öm sympati, som
Rousseau strax uppfattade, och för
hvilken han i detta ögonblick var
henne tacksam.
Himlen hade nu blifvit mycket
mörkare, ovädret närmade sig hastigt.
På afstånd hörde de redan långa, doft
rullande åskknallar, och regnet
började nu också falla i stora, tunga
droppar. Från alla trädgårdens
gångar sågo de mörka figurer under skämt
och skratt skynda upp emot den
upplysta terrassen.
»Kom, låt oss gå!» Madame
d’Épi-nay vände sig om och kastade en
blick åt det håll, dit hon sett sin
svägerska försvinna med
Saint-Lam-bert. »De ha nog sökt skydd i Amors
tempel,» sade hon lätt, med ett
leende, som hon ej kunde tillbakahålla,
öfver denna ofrivilliga ordlek.
Rousseau ville nödvändigt, trots
alla Madame d’Épinays böner och
förmaningar, återvända till Eremitaget
ännu samma afton. När han, efter att
ha lånat Monsieur d’Épinays gamla
regnkappa och med en stall-lykta i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
