Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
land egentligen för att Adolf inte skulle vara
ledsen öfver att ban själf behöll Finland.
Ty Finland ville Erik behålla för egen del,
och hans undergeneraler buro stolta namn.
Döbeln, Adlercreutz, Sandels och Drufva hette de,
och hans adjutanter kallades Zidén och von
Schwerin.
Vid gafveln af den ena flygeln, bredvid
trappan, som ledde in till strykkammaren, på den plats,
där under Eriks flydda barnaår sandhögen stått,
i hvilken han då brukat leka ladugård med
grankottar till oxar och kor och tallkottar till får
— där var nu de båda fältmarskalkarnas stall
beläget, och där stodo i en imponerande rad hvita,
gröna och svarta trädgårdskäppar med
segelgarnståtar till grimmor och tyglar, stälda i stark
lutning mot väggen.
Fältmarskalkarna läste för samma guvernant, som
bodde på herrgården, och när läsningen på
förmiddagarna var slut, då spände de träsablarna vid
sidan, stucko pistoler i bältet, slängde en karbin
öfver axeln och trummade ihop trupperna. Erik
utdelade befallningarna, och adjutanterna förde
dem fram till Döbeln eller Sandels, åt hvilka
försvaret af ett par af de vigtigaste fästningarna var
anförtrodt. Och med Schwerin vid sin sida ocli
Adolf i hack och häl red Erik på sin eldige
springare stolt ut från gården, förbi de stora
kastanjerna, vek af förbi flygeln och sprängde i karrier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
