Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
17
stade sig med, att fadern förklarat skolmössan
vara uniform.
Efteråt mindes lian föga af hvad som skett
i kyrkan. Men han undrade öfver, att han själf
ej gråtit som så många af de andra, och han
grubblade mycket öfver det obehagliga intryck,
han erfarit, när ett par af kamraterna sagt något
af de vanliga cynismerna om vinserveringen.
Han uttalade hvarje »ja» med fast ocn tydlig
röst. Han visste, att han kunde svara »ja», när
han tillfrågades, om han trodde på Gud Fader,
Gud Son och Gud den Helige Ande. Men när
presten begärde löfte af honom, att han skulle
blifva vid denna tro i alla sina lifsdagar, då var
det nära, att han darrat på målet. Han hade
förut sagt sin mor, att han ej förstod, hur någon
människa kunde lofva sådant. Men då hade hon
bara sett på honom med sina milda ögon och
sagt, att Gud skulle nog hjälpa honom.
Och det tänkte han nu på, när han svarade
»ja».
Sedan, när orgeln mäktigt brusade och de höga
hvalfven fyldes med aningsrika toner, då böjde
han darrande knä och emottog sakramentet. När
han gick hem, trodde han, att han blifvit en
annan människa.
Dagen därpå foro föräldrarna hem, och efter
ytterligare en dag hade lifvet börjat återtaga sitt
vanliga utseende för honom.
Erik Grane. 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
