Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
19
Denna societet har sina lejon och sina stjärnor.
Den har baler, sälskapsspektakel, tésupéer,
promenader, skridskopartier och kälkåkningar. Ja, det
förstås, den har äfven séancer på gårdarna, vid
hvilka man leker »kurra gömma» och »dunk».
Men som vid alla societets-nöjen, äga dessa
till-stälningar sin egentliga dragningskraft i den fläkt
af kurtis, galanteri och kärlek, hvilken som en
berusande doft omgifver alla deltagarna.
Kyssar, stulna eller gifna i en mörk vagn,
som står i ett stallskjul, och där leken fordrar, att
man måste gömma sig för verldens ögon;
handtryckningar, som växlas, när man hjälper upp en
flicka, som snafvat på de ovana långa kjolarna
vid sitt försök att hinna först fram för att få säga
»tvy för mig»; ögonkast, som sätta lif i benen
och bränna i själen; flyktiga omfamningar, efter
hvilka man slår ned ögonen för hvarandra! Ja,
lifvet var lustigt och kärleken glödande, fast den
aldrig räckte mer än ett halft år. Det var sol
om våren och värme om vintern. Till och med
när skolan började, var man glad. Ty då fick
man träffa flickorna igen.
Klas och Erik hade hvar sin flicka, som i
deras krets gälde som hvarderas erkända moitié.
Man brydde dem för hvarandra. Detta endast
förhöjde nöjet. Ty när man aldrig vågade
bekänna sin kärlek i ord, var det härligt att höra
andra tala om den, medan man själf stod och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
