Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
29
Ocli de togo hvarandra i hand på, att ingen
skulle skoja med, att de bedt Gud tillsammans
ute på den vilda sjön.
Därpå gingo de hem, och det var verkligen
ingen, som bröt sitt ord, äfven om de vid senare
år tänkte annorlunda om räddningens egentliga
orsak. — —
Det var ett gladt, grubbelfritt ungdomslif,
Grane hittills fört.
Men ungefär ett halft år efter denna tid
inträdde en förändring. Han började blifva sjuklig
och drömmande. Han blef blek och mager, sof
inte om nätterna och hade ofta hufvudvärk. Han
tyckte om att gå ensam för sig själf, och då fick
hans ansigte ett uttryck, som om han icke längre
hörde till denna verlden.
Erik blef under denna tid mycket religiös.
Han läste hvar dag i bibeln och hade särskilda
älsklingskapitel, som ban prickade för. Och han
bad ofta i ensamheten, att alt det som i honom
var sant och godt en gång måtte komma att
användas i Herrens tjänst.
När han den sommaren var hemma, blef
förhållandet mellan honom och modern innerligare
än någonsin. Om aftnarna kunde han långa
stunder sitta på golfvet med hufvudet i hennes knä.
Hon strök hans hår, och hennes ögon fuktades
af glädjetårar. Och hon bad till Gud, att en så
många tårars son icke måtte gå förlorad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
