Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
35
Fru Grane bemödade sig att tala utan
ansträngning. . Men det darrade tårar i hennes ögon.
— Hvad då? sade Grane.
Han anade, hvad som skulle komma.
— Vi hade tänkt att fråga dig, om du inte
skulle vilja följa oss till Herrans heliga nattvard,
innan du reser.
Hon såg fortfarande ned, men Grane såg, hur
stora tårar föllo ned i moderns knä.’ Han teg- en
stund, visste ej rätt, hvad han skulle svara. Han
kände sig så besynnerligt vek om hjärtat.
— Jag kan icke göra det som förr, sade han.
Det vore icke rätt af mig.
Modern lutade sig ned mot sin sömnad och
grät. Så såg hon upp.
— Gå upp efter en näsduk åt mig, barn, sade
hon till Karin.
Flickan gick, men i det hon gick, kastade hon
en blick på brodern, som nästan var vredgad.
Modern grät igen.
— Jag vet ju, att ingenting af det, som hör
Gud till, mera har något värde för dig, utbrast hon.
Han försvarade sig ifrigt, men under det han
motsade, kände han, hur han gaf vika. Han tog
moderns hand och kysste den.
— Låt mig få tänka på det, sade han. Ar
det mig möjligt, skall jag göra det.
Modern föll honom om halsen.
— Gud välsigne dig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
