Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
43
— Ja. Men ger du dig fan på, att du
kommer då?
— Var lugn du. Jag skall komma.
Den besökande gick, och ljudet af hans steg
dog bort i den smala trätrappan.
Grane ryckte hastigt fram brefvet igen och
fortsatte.
— Om mamma visste, hur jag arbetat med
mig själf för att tvinga mig in på den tanken, att
jag skall blifva prest, hur jag läst och grubblat, och
hur många sömnlösa nätter den tanken kostat mig,
att jag skulle öfvergifva denna bana, som jag innerst
önskar att gå, så skulle mamma åtminstone förstå
mig. Nu fins intet mer att säga, än att det är
mig omöjligt, och att jag gör bäst i att säga ifrån
nu. Det blir värre, ju längre jag skjuter upp
saken.
Mammas tillgifne
Erik.
När han skrifvit, förseglade han hastigt brefvet
och skref utanskriften, utbytte nattrocken mot en
kort kavaj, tvättade sina händer och stannade en
längre stund framför spegeln.
Han ryckte med nervös brådska på sig
öfver-rocken, satte frimärke på brefvet och stoppade det
i fickan. Han såg trött och nedslagen ut, och
ändå var det ett lif i hans rörelser, som om han
väntade sig något märkvärdigt, något riktigt stort
och bedöfvande på denna sin korta utflykt. Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
