Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
47
tit under namn af lif, han hade oskuldstiden
bakom sig, och han måste tömma lifvets egen
blandade dryck, där dräggen kommer först, och där
man dricker så girigt i hopp att omsider komma
fram till den äkta drycken, som ädel och
oförfalskad finnes på botten. Och han tyckte sig sakna
mod att svinga bägaren stolt och tömma den utan
grubbel. Han tyckte sig dömd att långsamt svälja
det vämjeliga och aldrig hinna längre.
Aldrig, aldrig.
Om han nu med detta bref kastade sig
rädd-ningslöst ut bland vilda bränningar. Om han
behöfde stödet af religionen och medmänniskors
sympati för att kunna gå upprätt genom verlden.
Han stod stilla och vägde brefvet i handen.
Han såg gaslyktornas gulskimrande lågor och
bakom dem det tomma mörkret. Det föreföll honom,
som om han af något outransakligt skäl vore dömd
att en gång komma dit och att stanna där för
beständigt.
Han tvekade. Detta lilla bref, som var så
tunt och så lätt. Han kom att tänka på modern,
på faderns bekymrade anlete, på sommaren, och
han tvekade. Hur skulle han kunna komma hem
efter detta?
Men så kom det för honom, Jaur ofta han
tänkt samma tankar. Han ryckte sig själf i armen.
— Du är ju slö. Du tror ingenting, du törs
ingenting. Kräk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
