Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
51
De två öfriga voro af något annan karaktär.
Den ene var lång och välväxt med ett städadt
och nästad pedantiskt vårdadt yttre, ett
förtroende-väckande passionsfritt uttryck i sitt ansigte, och ett
sätt, som redan från början angaf, att man hade
för sig en stadgad ung man med pålitliga åsigter
och en uppfattning, så mogen, färdig och utbildad,
att man aldrig behöfde vara rädd för, att han
skulle skena öfver skakloma eller i allmänhet taga
något steg i lifvet, som kunde skada vare sig hans
succés eller hans rykte. Han hette Norström och
var son till en ämbetsman i Stockholm.
Schultz åter var tyst och tillbakadragen, hade
ett egendomligt barnsligt ansigte, i hvilket man
liksom ej upptäckte karaktären, förrän man fick
direkt sigte på ögonen, då man med ens fick
hela ansigtet klart för sig. Ögonen lågo långt
inne och glödde med en djup och stilla glans, och
när han ej trodde sig observerad, kom det gärna
ett smärtsamt uttryck i hans ansigte.
— Ska vi gå ner och äta? föreslog någon.
Det blef debatt, om man skulle ha sexa, eller
om man skulle äta supé nere i matsalen.
Lindberg ville, att man skulle släppa
Barra-bam lös på alvar och äta en en-bankos-sexa uppe
på rummet. Grane ville också släppa Barrabam
lös, men ansåg, att det kunde man göra lika bra
i matsalen. Dukningen skulle bara ta tid, så att
man inte hann med någon punsch efteråt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
