Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
53
Slutet blef, att allesammans drucko bränvin
och åto ostsmörgås. Och när man kommit till
biffstekarne, gick det omkring bordet en hviskning,
som skulle vara en hemlighet för Lindberg.
— När han hade bjudit på sexa . . . Litet
oskyldig Bourgogne . . . Beaune . . . Det var ju inte
så dyrt . . .
Vinet kom in, och Hultin höjde sitt glas och
bad i en ton, som skulle vara låg för att ej höras
vid de andra borden att få föreslå en skål för
vännen Lindberg, som hade tenterat. Han bad
att få fästa uppmärksamheten på, att det var hans
näst sista tentamen, hvarigenom han ådagalagt sin
kännedom om osjäliga djur (nämligen zoologien),
och att han härigenom tagit ett Steg närmare det
mål, som kallas examen, och som var allas
gemensamma. Därefter bad han få erinra om Virgilii
ord: — Bjud mig ej, o drottning, att förnya den
gräsliga smärtan. — Infandum, regim, jubes
re-novàre dolorem. Han ville icke tala om
kuggnin-gar och annat, hvarigenom han möjligen så att
säga kunde antagas såra de närvarandes känslor.
Men han ville säga, att Lindberg på detta område
vunnit en seger, till hvilken de alla — och
isynnerhet, han, Hultin — kunde lyckönska honom.
Alla visste, att denna framgång var förtjänt, och
de tackade Lindberg, för att han, med ett ord
stält till en zvyck, där de ätit och druckit och
blifvit glada. Ty dagen var glad, och natten var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
