Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66
Grane efter och hälsade. De följdes ut, och
professorn vände sig vänligt till honom
— Herr Grane läser på kandidaten?
— Ja, jag håller på med nordiska . . . Jag
har tenterat i lefvande språk . . .
Han talade med en tjock, ansträngd röst, och
det ryckte kring munnen. I detta ögonblick kände
han en blygsel så stark, att förlägenheten kom
honom att stamma, medan han kände, hur blodet
med all makt strömmade tillsammans omkring
hjärtat. Han drog häftigt efter andan och gick
en stund tyst.
— Jag skulle gärna vilja tala vid professorn,
sade han slutligen med en torr, entonig stämnia,
hvilken af rörelse lät nästan vredgad. Det är
någonting, som . . .
— Jag är hemma alla söndagar på aftonen,
sade professorn med lugn och mild ton. Kom om
söndag. Men kom kl. half sju, så få vi tala ostörda
en stund. Det kommer ett par studenter, som
dricka sin kopp té hos mig. Nå, kommer ni?
Den unge mannen stannade, sträckte fram
handen och tog af hatten. Han försökte säga
något vänligt eller åtminstone artigt. Men det
lyckades ej.
— Tack, sade han kort och hest. Han drog
tillbaka sin hand, som om han bränt sig. Det
skymde för hans ögon, och med snabba steg gick
han öfver S:t Eriks torg och hem till sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
