- Project Runeberg -  Erik Grane. Uppsala-roman /
70

(1897) Author: Gustaf af Geijerstam
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

70

— Ni har tvifvel.

— Jag vet ej, om jag kan kalla det för
tvifvel. . Jag är öfvertygad om helt andra saker, än
vår kyrka lär.

Professorn log med ett mildt, starkt, strålande
leende. Men Grane tyckte sig se något
medlidsamt däri, och det pinade honom.

— Jag kan först och främst icke tro, att
skriften är gnds ord, sade han med något slagfärdigt
i rösten, beredd att fyra af alla de batterier af
argument, som han användt i studentdispyter af
detta slag.

Professorn såg på honom med en
genomträngande blick och sade:

— »Den naturliga människan förnimmer intet,
af det Guds anda tillhörer.»

Grane spratt till. Hvad var detta? Detta,
som han hört genmälas vid de allra mest
andefattiga resonnemang af detta slag, denna ända till
leda utnötta hvardagsbanalitet, som hvarje
nittonårig medlem af teologiska fakulteten bar på
läpparna, detta fick han höra här af den store
mannen, till hvilken alla troende blickade upp nästan
som till en apostel. Han var med ens väckt
tillbaka till verkligheten, och han höll på att gifva
ett ironiskt svar. Men han beherskade sig och
satt tyst.

Professorn fortfor:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 12:08:44 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/erikgrane/0082.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free