- Project Runeberg -  Erik Grane. Uppsala-roman /
95

(1897) Author: Gustaf af Geijerstam
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

95

Ling skrattade kort och vände sig till Hultin.

— Nå, du ska bli filosot? Hva? Tänkare?
Hähäm.

Hultin var upprymd öfver framgången och
glad öfver kamraternas beröm. Visserligen
skattade han icke de loford, han fått af Lars Johan
synnerligen högt. Men enfiu! Beröm är altid
beröm.

Han svarade i skämtsam ton, hvarpå Ling än
en gång gratulerade honom och gick tillbaka till
sitt sälskap.

Hultin talade om sitt hein, hur ban skulle
komma och glädja gubben. »Gubben» var
skollärare i en småstad, och Hultin var ende sonen.

— Se’n kommer jag väl hit igen om ett
halfår eller så och börjar knoga på licentiaten, och
är lyckan god, så slutar jag se’n som adjunkt och
får sitta och resonnera filosofi med någon lektor,
som läst grundlinierna, och teologi med presten.
Om du visste, hvad gubben ska bli glad, fortfor
han. Och mor min tar fram den gödda
kalfven. Hon anser mig altid litet som förlorad son
för filosofiens skull. Men hon lägger sig aldrig i,
hvad jag tänker. Herre Gud. Hon skulle inte
förstå ett ord, om jag talade med henne.
Hvarför skulle jag då göra det?

Grane såg bort. Han kände afund vid
vännens ord.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 12:08:44 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/erikgrane/0107.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free